Vasas Gustav blir Gertrud

När Vasaskeppet bärgades 1961 hittades kvarlevorna efter 15 individer och ben från ytterligare ett par. Några av skeletten visas i Vasamuseets utställning, bland annat ”Individ G” – eller Gustav, som han mer familjärt döpts till av museet. En rekonstruktion av hans ansikte visas också i utställningen.

Men rekonstruktionen får nu göras om när forskare vid Uppsala universitet, i samarbete med kollegor vid den amerikanska arméns dna-labb Afmes-Afdil, upptäckt att det var en kvinna. Gustav får därmed byta skepnad till Gertrud, som är ett tänkt nytt namn.

– Vi har använt Afdils urval av markörer, den så kallade Force-panelen. Där tittar man på markörer för bland annat utseende – som hårfärg och ögonfärg – biogeografiskt ursprung, x- och y-kromosomer och släktskap, säger Marie Allen, professor på Institutionen för immunologi, genetik och patologi vid Uppsala universitet.

Att använda urvalet i arkeologiska sammanhang är nytt i Sverige. Men forskarna vid det amerikanska labbet är vana att hantera mycket små mängder dna, som dessutom ofta är nedbrutet av tiden. Och drygt 300 år i vatten sätter sina spår.

En dna-analys på samtliga kvarlevor från Vasa gjordes för ett antal år sedan, men då kunde endast mitokondrie-dna analyseras. Nu har forskarna tack vare teknikens utveckling fått fram kärn-dna, som gör det möjligt att studera mer av arvsmassan. Alla individers dna undersöks därför igen.

– Vi är inte helt färdiga med analyserna. Vi har fått fram vad personerna hade för hud- och hårfärg, vilket kan vara av värde vid ansiktsrekonstruktioner, säger Marie Allen.

Rekonstruktionen av Gustav gjordes av modellmakaren Oscar Nilsson 2005. Förutom besättningsmän på Vasa har han också gjort ansikten åt bland andra Bockstensmannen, Birger Jarl, Birkaflickan och vikingakvinnan Estrid. I kommande nummer av F&F kan du läsa ett reportage om hans arbete.

Nu får han uppdraget att göra om Gustav till Gertrud.

Forskarna har länge misstänkt att Gustav i själva verket var en kvinna. När ansiktet gjordes bestämdes könet osteologiskt, det vill säga utifrån dimensioner och utseende på en del ben, framför allt bäckenet.

– Oscar Nilsson berättade att han hade haft svårt att få ansiktet att fungera på skallen. Muskulaturen på en kvinnlig skalle är lite annorlunda. Det skapade problem att få allt att se bra ut och få det mänskligt, säger Vasamuseets forskningschef Fred Hocker.

Vasaskeppet förliste 1628 och ungefär 30 personer omkom, bland dem ett okänt antal kvinnor och barn. En del skulle följa med som passagerare till Vaxholm, som var skeppets första planerade stopp på jungfruresan. Av de individer som återfunnits var förutom ”Individ G” även ”Individ B” kvinna.

– Enligt flottans regler var det tillåtet att ha hustrur ombord så länge skeppet var kvar på svenskt vatten. Frågan är om de två kvinnor vi hittat kvarlevorna efter bara var gäster ombord den dagen eller om de skulle vara med längre tid, säger Fred Hocker.

Någon mönstringslista har ännu inte hittats för Vasa. Men ju fler historiska dokument som digitaliseras, desto större chans är det att den hittas.

Mycket av Vasamuseets forskning fokuserar på människorna ombord. Ett projekt går ut på att spåra båtsmän och deras familjer för att hitta information om dem i olika källor.

En vetenskaplig rapport kommer att publiceras när dna-analyserna är klara.