Kroppen landar i psyket

Något så enkelt som att undersöka ett skrubbsår på knät med ett finger är ett mysterium när man tänker på saken. Kroppen har två roller på samma gång. Knät är ett föremål, ett objekt att studera. Samtidigt fångar fingret den subjektiva känslan av sårskorpans skrovlighet. Det betyder att kroppen är något man både har och är.

Detta märkliga faktum står i centrum för den brittiska veten­skaps­journalisten Moheb Costandis senaste bok. Han berättar om forskning som knyter psyket till kroppen, allt från tidiga studier av fantomlemmar hos sårade soldater under amerikanska inbördeskriget på 1860-talet, till våra dagars studier med hjärnkamera av vad som händer i huvudet när en gummiarm plötsligt känns som en kroppsdel. Illusionen uppstår om någon berör både din riktiga arm (som är dold bakom en skärm) och en gummiarm (som du ser) med synkroniserade rörelser.

Emellanåt blir författaren lite väl ingående vad gäller tekniska detaljer, men det övergripande perspektivet är tydligt: Enormt mycket i vårt mentala liv förutsätter en kropp. Det är en viktig tanke nu när många pratar om eventuella mentala egenskaper hos artificiella intelligenser. Jag tvivlar på att en AI utan kropp ens kommer i närheten av medkänsla med någon som har ont – eller för den delen anpassar sitt beteende till gällande lagar för att slippa hamna i fängelse.