Man behöver inte slå vad om porrtidningar

Om några veckor åker jag till USA för att bevaka en händelse jag sett fram emot i 25 år. Ett vad om medvetandet kommer att avgöras vid en konferens i New York.

Historien börjar i Tyskland. Under en barrunda i Bremen en junikväll 1998 förutspådde hjärnforskaren Christof Koch ett genombrott inom medvetandeforskningen. Han satsade en låda ädelt vin på att någon inom 25 år kommer att lyckas ringa in en enkel process i hjärnan, som alltid går hand i hand med en medveten upplevelse, det som på fackspråk kallas ett neuralt korrelat till medvetandet. Filosofen David Chalmers satte emot. Han trodde att det skulle ta mycket längre tid att hitta – om det ens var möjligt.

Många år senare träffade jag David Chalmers på en filosofikonferens i Ungern och passade på att fråga om vadet. Det visade sig att han nyligen diskuterat saken med Christof Koch och kommit fram till att båda tyvärr glömt hur de formulerat sitt vad. Så något av­görande var inte längre möjligt.

Trist. Men jag var också i Bremen år 1998. Där intervjuade jag David Chalmers morgonen efter barrundan. Efter en hel del letande hittade jag ett kassettband där intervjun är bevarad. In­spelningen specificerar hur det neurala korrelatet ska se ut för att räknas. Det ska bestå av ett litet antal nervceller med färre än tio inre egenskaper. Ett förhandstips är att ordet ”inre” blir avgörande.

Tack vare kassetten går det att utse en vinnare. Han kommer att få sitt vin vid en särskild ceremoni under konferensen i New York. Det känns otroligt kul att få åka dit, särskilt eftersom Forskning & Framsteg har en roll i uppgörelsen mellan världsledande forskare i en djupt existentiell fråga.

Men, säger glädjedödarna, är inte den här typen av vadslagning ett uttryck för en förlegad machokultur? Tänk bara på brittiske fysikern Stephen Hawking. År 1974 slog han vad med kollegan Kip Thorne om att Cygnus X-1 i stjärnbilden svanen inte innehåller något svart hål. År 1990 erkände han sig besegrad. Kip Thorne fick som avtalat sin belöning: en helårsprenumeration på porrtidningen Penthouse.

Unket. Det tjänar inget till att påpeka att tidningen fortfarande ansågs vara mjukporr när kosmologerna kom överens om sitt vad. Deras uppgörelse ingick helt enkelt i en grabbig jargong som förhoppningsvis tillhör en svunnen tid.

Men man kan ju slå vad om annat än porr. Vin till exempel.

Visst, säger glädjedödarna, men forskning kräver samarbete, och vadslagning leder bara till ännu mer konkurrens. Dessutom handlar forskning ofta om mångfacetterade frågor med utrymme för tolkningar. Därför är det naivt att vänta sig glasklara utfall som i boxning eller trav.

Här har jag invändningar. Jodå, många veten­skapliga frågor är svåra att formulera så att vadslagning fungerar. Men det är alltid värt att försöka. Tydliga och testbara hypoteser är i själva verket en central del av den vetenskapliga metoden. Enligt filosofen och vetenskapsteoretikern Karl Popper går det inte att fullt ut bevisa någonting. Däremot kan teorier motbevisas. Det räcker att hitta en enda exoplanet för att kullkasta teorin om att vår sol är universums enda stjärna med kringcirklande följeslagare.

Enligt den synen är vetenskapen alltid preliminär. Forskarnas främsta uppgift är att formulera sina teorier så att de kan testas genom någon form av experiment. Och det ligger helt i linje med att formulera ett vad.

Vid sidan om den vetenskapsteoretiska dimensionen ser jag ytterligare ett argument för vadslagning. Det är ju kul. Forskare skapar uppmärksamhet för en fråga genom att sätta något på spel, eventuellt med en baktanke om det i förlängningen kan leda till större anslag. Inget ont i det.

Vetenskap går ut på att förstå världen och oss själva. Men för egen del kan jag uppskatta att den ibland också bjuder på en gnutta underhållning och mänskligt drama.