Fin läsning om trädens tragedi

I Uppsala där jag bor har jag under senare år sett en efter en av stadens ståtliga almar hastigt vissna och dö. Det är något hjärt­skärande med att se de stora trygga jättarna plötsligt vara så hjälplösa.

Almsjukan härjar över hela landet. Asken angrips också, men av en helt annan svampsjukdom. Skogspatologi­forskaren Mårten Lind har skrivit en mycket fin bok om dessa älskade träd, och hur deras död till stor del är människans skuld. Han berättar om alla möjliga olika aspekter av träden: deras natur- och kulturhistoria, ekologi och plats i konsten. Vi får till exempel läsa om hur bönder skördade löv från träden för att ge djuren om vintern. Det påverkade hur träd såg ut i bebodda trakter, och därmed även hur Edens lustgård avbildades på kyrko­målningar.

Många människor älskar träd. När träden omkring oss dör tar vissa av oss det ganska personligt. Det har kanske alltid varit så att människor känt ett visst släktskap med träden. Just ask och alm var också materialet till de två första människorna, Ask och Embla, i den nordiska mytologin. Desto mer ironiskt är det att det är mänsklig aktivitet som nu hotar dessa träd. Mårten Lind resonerar i slutet om balansgången mellan att vid ett smygande hot reagera för mycket (som almen, som därmed stryper sig själv) eller för lite (som asken, som lämnar öppet för den angripande svampen). Vi behöver lära oss att reagera adekvat och ansvarsfullt.