Pungvargens rna ger hopp om att spåra virus

Forskare i Stockholm har lyckats återskapa rna från den utdöda pungvargen. Det kan ge en nyckel till att spåra hur virus som spanska sjukan spridits.

Publicerad
pungvarg

Pungvargen som förvarats på Naturhistoriska riksmuseet i Stockholm har varit död i 130 år, ändå har forskarna lyckats avläsa rna ur dess skinn.
Bild: Daniela Kalthoff

Rna i våra celler påverkar bland annat hur gener i arvsmassan uttrycks. Rna står för ribonukleinsyra och molekylerna har ansetts vara kortlivade när en organism dör. Men det är fel, visar en ny kartläggning av rna från den utdöda pungvargen, även kallad tasmansk tiger.

Forskarna har tagit prover på en pungvarg som dog i slutet av 1800-talet och som har förvarats i rumstemperatur på Naturhistoriska riksmuseet i Stockholm.

– Enligt den vedertagna sanningen klarar sig rna bara några dagar eller veckor när en organism dör, om man inte fryser ner den. Men studien visar att rna-molekyler kan överleva minst 130 år, säger Love Dalén, professor i evolutionär genomik vid Stockholms universitet och Centrum för paleogenetik.

Sista pungvargen sköts 1936

Pungvargen levde i hela Australien men utrotades redan före den europeiska koloniseringen överallt utom i Tasmanien, som är en delstat och ö söder om fastlandet. Men då pungvargar var köttätare och uppgavs riva får i Tasmanien, infördes skottpeng på dem under andra halvan av 1800-talet. Det sista exemplaret sköts 1936.

Återuppliva utdöda arter

Kartläggningen av pungvargens rna öppnar nya möjligheter för forskningen. Ett spår är att återuppliva utdöda arter. Pungvargen brukar anses vara en god kandidat, eftersom dess naturliga miljö ännu finns kvar. För att på sikt kunna väcka utdöda arter till liv räcker det inte med att kartlägga deras dna. Det behövs också kunskap om bland annat hur man hittar gener som kodar specifika egenskaper. Det är svårt, men har man en levande släkting, som elefanten till en mammut, kan man ana att generna sitter på ungefär samma ställen i arvsmassan. För att återskapa en art behöver man känna artens rna, som pekar ut de platserna, enligt studiens huvudförfattare Emilio Mármol vid Scilifelab i Stockholm. Studien är en del av hans postdoktorarbete.

Spåra historiska virussmittor

Ett annat spår, som redan nu öppnar sig för forskarna, är att kunna ta reda på hur rna-virus som influensor, hiv och corona spridits historiskt. Love Dalén hoppas att djur som samlats på naturhistoriska museer världen kan bära på rna-virus.

– Vill man titta på evolutionen av rna-virus under ett par hundra år kan man ta rna-virus ur djur på museerna. Genom att ta rna från till exempel fåglars skinn kan man kanske se om de spred spanska sjukan för drygt 100 år sedan.

Huruvida rna kan överleva längre än 130 år utan att vara nedfruset blir en uppgift för fortsatt forskning. De äldsta djur vi har bevarade i svenska museer är från Linnés tid på 1700-talet. Äldre prover har ofta legat i permafrost, exempelvis en 14 000 år gammal varg som danska forskare fick mindre mängder rna ur. Men några få har bevarats nästan lika länge ovan jord under ovanligt gynnsamma förhållanden.

– I Nordamerika finns jättetrögdjur som torkat i rumstemperatur i grottor. Det skulle vara kul att testa på dem!

F&F i din mejlbox!

Håll dig uppdaterad med F&F:s nyhetsbrev!

Beställ nyhetsbrev

Prenumerera på Forskning & Framsteg!

10 nummer om året och dagliga nyheter på webben med vetenskapligt grundad kunskap.

Beställ idag
Publicerad

Medicin & hälsa

Upptäck F&F:s arkiv!

Se alla utgåvor