Medicinpris läckte från baklucka

Det skulle visa sig bli ett ödesdigert misstag. Ordföranden i Karolinska institutets Nobelkommitté var på väg hem efter ett möte en vårdag 2010, och han skulle bara parkera sin bil på Blasieholmen i centrala Stockholm i ett par timmar för ett familjeärende. I portföljen i bagageutrymmet låg en kort lista med namnen på årets tänkbara priskandidater för Nobelpriset i fysiologi eller medicin. När han återvände till sin bil var bagageluckan uppbruten och de viktiga dokumenten borta.

Göran K. Hansson, professor i kardiovaskulär forskning, var sekreterare i Nobelkommittén och han minns hur förskräckt han blev när han fick telefonsamtalet från ordföranden. Något liknande hade aldrig hänt, i alla fall inte så vitt han kände till.

– Det var väldigt oroande och vi bestämde direkt att vi inte ville göra en vanlig polisanmälan. Vi var rädda för läckor inom poliskåren. Om det skulle spridas till pressen att Nobelhandlingar var på drift hade de kunnat få ett värde på svarta börsen och de hade kunnat spridas hur som helst, säger Göran K. Hansson.

I samråd med Nobelstiftelsens vd valde man i stället att ta direktkontakt med länspolismästaren Carin Götblad, som i sin tur utsåg en kommissarie med särskilt hög integritet att utreda inbrottet under radarn från medierna. På Nobelkommitténs nästa sammanträde enades ledamöterna om att risken för att det skulle ha rört sig om ett riktat inbrott trots allt var låg. Kanske var det en knarkare som brutit sig in i bilen? Känslan förstärktes av att veckorna gick och att ingen hörde av sig angående de försvunna handlingarna.

– Vi trodde ju att det var någon som bara inte förstod vad det handlade om och som hade slängt dokumenten, men jag fick hjärtat i halsgropen när jag kom tillbaka från semestern i augusti och öppnade brevet som låg bland den övriga posten, säger Göran K. Hansson.

Den anonyma brevskrivaren undrade hur de kunde slarva så med sina ”sekreta handlingar”. Den ålderdomliga beteckningen hade stämplats på de stulna pappren och personen i fråga hade uppenbart kommit över de stulna dokumenten från portföljen. Brevskrivaren hotade med att kontakta en tidning. Så hur skulle de göra nu?

Få priser röner så stort intresse från hela världen som Nobelprisen i fysiologi eller medicin, kemi, fysik, litteratur, fred och Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne. Hemlighetsmakeriet är en viktig grundbult i arbetet. När forskare, tidigare Nobelpristagare och andra särskilt utvalda experter runt om i världen uppmanas att nominera prisvärdiga namn och upptäckter skickas inbjudan vanligen ut via fysiska brev, men sedan måste de använda en säker och krypterad digital plattform för att genomföra själva nomineringen. Förslagen utreds sedan i många månader tills bara en handfull priskandidater återstår.

Samtliga akademier och priskommittéer omfattas av stränga sekretessregler för att säkerställa att namn på nominerade inte läcker ut i förväg. Reglerna gäller också särskilda utredare, bibliotekspersonal, kommunikatörer och alla andra som är involverade i Nobelarbetet. Av princip nämns inga namn över e-post. Eventuell digital kommunikation ledamöterna emellan sker via säkra och krypterade plattformar och kodade läsplattor.

– Man lär sig att hantera hemligheterna, man kompartmentaliserar så att säga. Man lägger allt det där i en särskild låda i hjärnan som man låser när man går ut ur sammanträdesrummet och så pratar man inte om det, säger Göran K. Hansson.

Nobelstiftelsens stadgar kräver att information om nomineringar, diskussioner, utvärderingar och annat material ska vara sekretessbelagt i hela 50 års tid. Tanken är att ge kommittéer och utredare arbetsro. De experter som anlitas ska också kunna vädra sina åsikter utan att oroa sig över att trampa någon kollega på tårna.

Själv är Göran K. Hansson välbekant med hemlighetsmakeriet vid det här laget. Mellan 1998 och 2014 satt han i Karolinska institutets Nobelkommitté och fram till 2022 var han sedan ständig sekreterare för Kungl. Vetenskapsakademien som delar ut kemipriset, fysikpriset och ekonomipriset. Han har rekord i att ringa upp pristagare (67 personer) och hann göra tolv år som vice ordförande i Nobelstiftelsens styrelse. Nu har han klivit åt sidan, men i sin nya bok I Nobels hemliga tjänst (Fri tanke) skildrar han arbetet bakom kulisserna.

– Det finns flera biografier om Alfred Nobel och det har skrivits spaltkilometer om pristagarna och det stora kalaset i december. Det har samtidigt spekulerats mycket om hur arbetet med att utse pristagarna går till, men mig veterligen är det ingen som har berättat inifrån Nobelkommittén och de prisutdelande institutionerna. Det ville jag göra. Naturligtvis med iakttagande av de begränsningar som sekretessen innebär, säger Göran K. Hansson.

Kommissarien som tittade närmare på bilinbrottet på Blasieholmen 2010 tvingades lägga ner sin utredning. Han lyckades inte knyta någon misstänkt gärningsperson till händelsen. Bilinbrottet var inte heller av så allvarlig karaktär att det motiverade säkring av dna-spår och fingeravtryck. Medicinska Nobelkommittén kunde inte göra så mycket mer än att vänta och se.

Samma oktobermorgon som Nobelpriset i fysiologi eller medicin skulle delas ut avslöjades namnet på pristagaren i en stor artikel i Svenska Dagbladet. Göran K. Hansson, som nästan hade hunnit glömma bort de stulna handlingarna vid det här laget, fick en ny kalldusch. Nu läste han på tidningens förstasida att Nobelpriset i medicin skulle gå till Robert Edwards för utvecklandet av provrörsbefruktning, IVF, trots att Nobelförsamlingen inte fattat sitt beslut ännu. Ledamöterna skulle sammanträda först på förmiddagen där det formella beslutet skulle tas. Skulle Nobelkommittén ändra sig och förordna någon helt annan som årets pristagare? Det fanns bara några timmar att spela på, och nu tvingades de fatta snabba beslut.

Fallet med de stulna nomineringshandlingarna är ett av få kända exempel på Nobelläckor, men det finns fler. Även Svenska akademien vet mycket väl vad det innebär att få konfidentiella uppgifter röjda. Vid minst två tillfällen har oddsen plötsligt rasat hos spelbolagen bara timmar inför tillkännagivandet av Nobelpriset i litteratur, något som väckt misstankar om läckor. Det gäller både 2008 då priset gick till den fransk-mauritiska författaren Jean-Marie Gustave Le Clézio och 2014 då pristagaren blev den franska författaren Patrick Modiano.

I samband med övergreppsanklagelserna mot den så kallade kulturprofilen Jean-Claude Arnault 2017 avslöjade Dagens Nyheter att han ska ha spritt information om tre litteraturpristagare i förväg. Svenska akademiens egen advokatutredning visade senare att han ska ha spritt sammanlagt sju pristagare i förväg, varav den första redan 1996. Både Jean-Marie Gustave Le Clézio (2008) och Patrick Modiano (2014) fanns med på listan. Jean-Claude Arnault hade inga egna formella uppdrag för akademien, och misstankarna om att ha läckt pristagare kom också att riktas mot hans fru, akademiledamoten och poeten Katarina Frostenson.

– Det är enormt olyckligt när sådant här sker. Advokatbyrån som utredde det där kunde aldrig bevisa varifrån läckorna kom, men det var av andra skäl nödvändigt att koppla bort Frostenson från akademien, säger Anders Olsson, som är ordförande i Svenska akademiens Nobelkommitté.

Han konstaterar att de har några ”stormiga år” bakom sig. 2018 års litteraturpris sköts upp till följande år, och delades ut tillsammans med 2019 års pris.

– Utredningen slog fast att läckan aldrig påverkade våra val och beslut, det är viktigt att påpeka. Ändå hade vi lågt förtroende i allmänhetens ögon. Mätningar pekade på att förtroendet i Sverige fortfarande var lågt en tid efter den här krisen, men nya mätningar från i år visar att vårt anseende har stigit väsentligt. Nu känns arbetet lugnt och stabilt igen, säger Anders Olsson.

Han berättar att de har skärpt sekretessen i flera led, men vill inte säga exakt hur. Klart är i alla fall att ett visst mått av hemlighetsmakeri är av yttersta vikt, menar han.

– Transparens är jätteviktigt för att säkerställa att en organisation fungerar som den ska, när det gäller ekonomi och allt sådant. Där måste vi spela med öppna kort. Samtidigt är det helt nödvändigt att förhindra läckor för att upprätthålla vår integritet under arbetet och för att göra tillkännagivandet så speciellt som möjligt. När alla får veta samtidigt skapar vi en koncentrerad uppmärksamhet på litteraturen. Då blir genomslaget också större, säger Anders Olsson.

Om namn sprids i förväg blir det ungefär lika spännande som att öppna julklappen före julafton. Han konstaterar samtidigt att akademiens Nobelbibliotek har en central roll. De måste hålla sina bokinköp hemliga. De skulle aldrig göra en storbeställning av en speciell titel, i stället har de utvecklat snillrika metoder för att maskera vad som köps in till ledamöterna.

– Biblioteket har varit centralt ända sedan litteraturpriset instiftades. De här utvalda och betrodda personerna är helt avgörande för att vi ska kunna genomföra vårt arbete, säger Anders Olsson.

Många som arbetar med prisarbetet är försiktiga med att inte väcka uppmärksamhet. Peter Brzezinski är sekreterare i Kungl. Vetenskapsakademiens kommitté för Nobelpriset i kemi. Han är också professor i biokemi vid Stockholms universitet och är noga med att aldrig lämna några Nobelrelaterade dokument på sitt arbetsrum på universitetet. Över lag tycker han att det är viktigt att personer som sitter i kommittéerna håller låg profil.

– När jag åker på internationella konferenser som forskare berättar jag aldrig för någon att jag sitter med i Nobelkommittén. De som vet, de vet, men det här priset är så stort och så betydelsefullt för många att det finns en risk att man blir behandlad på ett annat sätt och utsatt för påverkan av olika slag, säger Peter Brzezinski.

Det har hänt att han anmält sig till konferenser under falskt namn för att kunna göra ostörda efterforskningar. Till skillnad från många andra internationella priser är det en upptäckt eller en förbättring som ska belönas, inte i första hand en person. Att ta reda på vem som gjort den avgörande upptäckten kan stundtals vara svårt. Det är inte nödvändigtvis den mest namnkunniga personen.

– Ibland åker vi och hälsar på i ett labb och pratar informellt med folk för att ta reda på vem som gjort vad. Det kan vara lite detektivarbete. Då får man låtsas ha något projekt på gång och skylla på att det är därför man frågar, säger Peter Brzezinski.

Även om han och hans kommittékollegor är noga med att ingen information ska läcka ut i förväg gick något snett så sent som i fjol. Samma morgon som Nobelpristagaren i kemi skulle tillkännages presenterades namnen på de tre pristagarna i av misstag i ett pressmeddelande. Det stod att Moungi G. Bawendi, Louis E. Brus och Aleksey Yekimov skulle tilldelas kemipriset för upptäckten och utvecklingen av kvantprickar. Avsändaren var självaste Kungl. Vetenskapsakademien.

– Jag satt på cykeln på väg in till beslutsmötet när en kollega ringde och berättade. Det ska så klart inte kunna hända, men nu så här i efterhand tror jag faktiskt att det gjorde att priset fick mer uppmärksamhet än vad det annars hade fått, säger Peter Brzezinski.
Exakt vad det var som gick fel vet han inte, utan hänvisar frågan vidare till Kungl. Vetenskapsakademien. Eva Nevelius är pressansvarig och hon vill inte gå in på några detaljer. I ett mejl skriver hon:

”Det som hände i samband med offentliggörandet i kemi förra året var otroligt olyckligt och vi beklagar det djupt. Vi har naturligtvis utrett det inträffade mycket noggrant sedan dess. Något tekniskt fel på systemen har inte framkommit utan det verkar ha varit den mänskliga faktorn som låg bakom. Sedan dess har vi gått igenom vårt arbetssätt och alla våra rutiner. Vi har också infört nya rutiner för att minimera risken för att det ska kunna ske igen. Men det här är en del av prisarbetet som omfattas av sekretessen och därför kan vi inte berätta exakt hur vi går tillväga.”

Vid åtminstone ett tillfälle har Nobelsfären utsatts för hackare. Olav Njølstad är direktör för det norska Nobelinstitutt i Oslo som delar ut Nobels fredspris. Han berättar att de drabbats av cyberangrepp där stora mängder inkommen e-post har läckt.

– Valet av fredsprisvinnare är av intresse för politiska myndigheter i många länder och vi vet att vi hålls under uppsikt. Flera har försökt tränga igenom våra digitala system, så vi kommunicerar absolut ingenting om nominerade kandidater, utredningsarbetet och Nobelkommitténs diskussioner och beslut per e-post eller sms. Vi omtalar det heller inte på mobiltelefoner eller fasta telefoner, säger Olav Njølstad.

All kommunikation sker i stället via en krypterad plattform. Allt som rör nomineringsprocessen hamnar också där, och aldrig via e-post. Varje år nomineras människorättsaktivister och demokratikämpar från länder med auktoritära styrelsesätt. Det finns alltid en risk att lokala myndigheter är intresserade av vilka namn det rör sig om, och vilka som nominerat.

– Vi ser ett stort behov av att värna om både nominatorernas och kandidaternas anonymitet. Alla måste känna sig trygga, och vi har därför en annan problemställning än andra priskommittéer. Men från norsk sida har vi länge menat att den 50-åriga sekretessen är för sträng, säger Olav Njølstad.

Att sekretessen behövs råder det inga som helst tvivel om, menar han. Han och hans norska kollegor hade dock kunnat nöja sig med 30-årig sekretess av hänsyn till öppenhet och transparens. Han tror också att det hade ökat uppmärksamheten kring priset.

– Vi har inte fått något genomslag från övriga Nobelsfären för den synpunkten så vi har accepterat det, säger Olav Njølstad.

Bara timmar inför offentliggörandet av 2010 års Nobelpris i fysiologi eller medicin samlades priskommittén för ett sista brådskande möte innan församlingen skulle fatta beslut om årets pristagare. Göran K. Hansson minns samtidigt hur telefonen ringde frekvent. Alla pratade om läckan och ville veta hur det kom sig att Robert Edwards namn florerade överallt, och om utvecklandet av av provrörsbefruktning faktiskt skulle tilldelas priset eller inte. Nu hade de ett viktigt beslut att fatta. Skulle de ändra sig och rekommendera någon av de andra kandidaterna i stället?

– Men vi kom fram till att vi inte kunde ändra oss. Det skulle vara att pressas av yttre påverkan. Vi hade ju en linje så vi bestämde oss för att hålla oss till den, säger Göran K. Hansson.

Exakt hur Svenska Dagbladet kunde avslöja namnet på pristagaren i förväg vet han fortfarande inte. Han misstänker att brevskrivaren lämnat över materialet till redaktionen, men när dokumenten stals hade kommittén inte tagit fram något slutförslag ännu. Listan på priskandidater var samtidigt kort. Kanske övervakade tidningen byggnaden och såg att just gynekologer var flitiga besökare, spekulerar han. Då hade det gått att använda sig av uteslutningsmetoden.

Efteråt skärptes sekretessreglerna ytterligare. Kommittén formulerade nya regler om att aldrig släppa handlingarna ur sikte och att förvara dem under betryggande omständigheter. Numera ligger materialet vanligtvis på kodade läsplattor.

Över lag beskriver Göran K. Hansson läckor som ”ohyggligt sällsynta”. Detta trots att ett par hundra personer kan vara involverade i arbetet med ett enda pris.

– Även när jag har bett någon utomstående att utreda för Nobelpriset så är det nästan som att de ställer sig givakt för tjänstgöring i Alfred Nobels garde. Man ser det som så hedrande och så betydelsefullt att man respekterar reglerna. Det är vi tacksamma för, säger Göran K. Hansson.

Artikeln är senast uppdaterad 8 oktober 2024 klockan 09:17.