En skogsforskares eftertankar

Titeln känns aningen avskräckande – det är lätt att se framför sig blandade, osorterade tankar på temat skog, men tankarna visar sig vara väl paketerade. Författaren är kulturgeograf och professor emeritus vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, och han resonerar sig vänligt framåt i koncisa kapitel, dock på kollisionskurs med regeringen, stora delar av skogsbranschen och även med en del av den skogsforskning han själv har varit del av. Bland annat har Erik Westholm deltagit i forskningsprogrammet Future forests, som delvis finansieras av skogsnäringen. Han beskriver att forskare med olika perspektiv välkomnades, men det som förmedlades vidare utåt var enbart de resultat som var i linje med ett intensivare skogsbruk.

Boken skildrar hur bilden av Sverige som världsledande i hållbart skogsbruk raserats under det senaste decenniet, hur barkborrarna är på väg att äta upp tilltron till kalhyggesmodellen och hur politiken har gett markägarna så stort ansvar att konflikterna landar olösta på lokal nivå – där de skapar uppslitande motsättningar.

Medan andra industrier ställer om och klimatanpassar sig fortsätter skogsbruket envist att hävda att högintensivt skogsbruk är lösningen, enligt Erik Westholm. Han pekar bland annat på hur skogsnäringen möter kritik från EU med alla taggar utåt, i stället för att använda möjligheterna som öppnar sig i ett nytt läge – exempelvis att sälja kolkrediter från skogen i stället för att se avverkning som enda vägen framåt.