Få till bra sex – efter prostatacancer

Prostatacancer är den vanligaste cancerformen i Sverige. Drygt 10 000 män får diagnosen varje år. Beroende på cancertyp och stadium behandlas sjukdomen med kirurgi, strålbehandling eller hormonbehandling.

– All behandling av prostatacancer påverkar den sexuella hälsan på olika sätt och i varierande grad, och dessutom individuellt, säger Carina Danemalm-Jägervall, som är sexualrådgivare på kirurgkliniken i Region Kronoberg.

Gemensamt för patienterna är erektions­problem. De förlorar också utlösningen helt eller får en mindre mängd sädesvätska. Även andra biverkningar förekommer hos många, såsom urinläckage vid orgasm och förändrad orgasmupplevelse. Potenshöjande medel som hjälper mot erektionsproblemen är lätta att få, medan det kan vara svårare att få hjälp med samtal om andra biverkningar som också påverkar sexlivet.

Tidigare forskning om prostatacancer har oftast haft ett medicinskt perspektiv. Men nu medverkar Carina Danemalm-Jägervall i ett tvärvetenskapligt projekt med psykologen Thomas Johansson och sociologen Jesper Andreasson. De har nyligen publicerat sin första studie i tidskriften Culture, Health and Sexuality.

– Eftersom behandlingen av prostatacancer så tydligt påverkar potensen, blev vi intresserade av hur den påverkar patienternas upplevelse av att vara man, säger Jesper Andreasson, som är idrottssociolog och professor i idrottsvetenskap vid Linnéuniversitetet i Kalmar.

I studien intervjuades 21 män som behandlats för prostatacancer. Forskarna ville undersöka hur patienterna förstår och hanterar sin sjukdom och de kroppsliga förändringarna i relation till frågor om manlighet.

– Inte så oväntat var det viktigaste för patienterna att bli av med cancern. Efter det kom att bli av med urinläckage som kan bromsa lusten och känslan att vara attraktiv. Och inte minst att hantera impotensen, säger Carina Danemalm-Jägervall.

Hur mycket erektionsproblemet påverkade känslan av manlighet varierade.

– Det är svårt att sammanfatta kvalitativa mått, men grovt kan man säga att det fanns två grupper: de som provade alla hjälpmedel för att försöka återupprätta penetrerande sex och de som accepterade förändringen och sökte alternativa sätt att vara intim på, säger Jesper Andreasson.

Resultaten tyder på att de män som var äldre eller kom från arbetarklass ofta refererade till en mer traditionell och prestationsinriktad manlighet, medan de som var yngre eller från medelklass hade lättare att finna nya vägar till intimitet och närhet.

– Men studien är liten. Vi kan inte säkert dra den slutsatsen, säger Jesper Andreasson.

Forskarna såg också en diskrepans mellan en intellektuell acceptans av de medicinska biverkningarna och att det i kärleksrelationen ändå inte kändes bra att inte kunna genomföra samlag som förut.

– Det finns en ganska stark norm om att det hetero­sexuella samlaget ska innehålla penetration, men om det inte går – vad är sex då? En del män kunde vidga blicken och omförhandla sin intimitet utan att förlora sin känsla av manlighet.

Forskarna anser att studien visar hur viktigt det är att vårdgivare tar upp frågor om hur prostata­cancerbehandlingen kan påverka patientens upplevelse av sin sexualitet och manlighet.

– Vi vill synliggöra att det finns en norm om det penetrerande samlaget som det eftersträvansvärda. Vården har en delikat uppgift att försöka återupprätta förlorade funktioner genom rehabilitering, men samtidigt visa att även andra alternativ i sam­livet är möjliga, avslutar Jesper Andreasson.