Utarmas hygget när ”groten” städas bort?

Svar av Hjalmar Laudon, professor i skogslandskapets biogeokemi vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU

Om man kalavverkar skog utan att lämna kvar så kallad ”grot”, det vill säga grenar, topp och rot, så kan det på sikt leda till utarmning av marken. Utarmningen kan dels bestå i att det mest begränsande näringsämnet, kväve, ytterligare påverkas negativt, dels att andra viktiga näringsämnen så som fosfor, kalcium och kalium på sikt kan bli bristämnen i jorden som begränsar skogens tillväxt.

Kväve är nästan alltid begränsande för skogens tillväxt – allra mest i norr där halterna i nederbörd är väldigt låga. I södra Sverige är kvävehalterna betydligt högre, framför allt på grund av utsläpp från trafik och industri, vilket är en bidragande orsak till att skogstillväxten är mycket högre söderut. Av den anledningen gödslas ibland skogar i norr – oftast tio år innan slutavverkning.

Vad gäller övriga näringsämnen så är deras huvudsakliga ursprung mineralvittring i marken. I de mest svårvittrade markerna så kan uttag av grot därför redan efter någon enstaka rotationsperiod (det vill säga en hel cykel av plantering, tillväxt och skörd) få negativa konsekvenser på tillväxten i kommande trädgeneration. En kompensationsåtgärd som diskuteras på denna typ av marker är att återföra aska från förbränningen av biobränslen.

Här återstår dock stora kunskapsluckor eftersom askåterföring kan leda till andra negativa effekter, som måste kunna uteslutas innan det kan göras storskaligt.