Kan vi se jordens förflutna?

Svar av Olga Botner, professor i experimentell elementarpartikelfysik, Uppsala universitet

Här ovan ses ett fotografi av planeten jorden, ”The pale blue dot”, taget från Nasas rymdsond Voyager 1.  Sonden sköts upp i september 1977, lämnade solsystemet 2012 och är nu på väg ut i universum. Bilden togs den 14 februari 1990, när Voyager 1 hunnit ungefär till Plutos bana, cirka 6 miljarder kilometer från solen.

Ljuset som Voyagers kamera fångade upp i den här bilden hade lämnat jorden cirka fem och en halv timme tidigare. Voyager 1 kunde alltså inte se jorden som den såg ut år 1977 när sonden avfyrades från Cape Canaveral, Florida. Det ljus som lämnade jorden 1977 hade hunnit mycket längre ut i universum och kan aldrig hinnas upp. I science fiction, till exempel i Star Trek, förekommer ofta teleportering. Om vi på ett ögonblick kunde teleportera oss till en planet 100 miljoner ljusår bort, skulle vi i princip kunna se dinosaurier vandra omkring på jordens yta. Tyvärr är teleportering av människor än så länge omöjlig – och innan teleportering existerar så är det också omöjligt att se det förflutna för den plats man befinner sig på genom att färdas bort och sedan blicka tillbaka. Problemet är att jorden och allt annat i universum rör sig med en hastighet som understiger ljushastigheten. Därför kan vi aldrig komma i kapp det ljus som skickats ut under jordens olika tidsåldrar.