Hoppfullt om bin och blomsterängar

För tio år sedan var Rävbacken i Uppland helt igenvuxen av gran. Med hjälp av motorsåg, lie och betande kor lyckades Emil V. Nilsson, doktor i växtekologi, vända utvecklingen tillsammans med sina grannar. Nu bor minst 346 arter här, däribland backsippa, svartpälsbi och mindre blåvinge.

Hag- och ängsmarker är så artrika att de kan liknas vid regnskogar. Ändå återstår bara några promille av ängsmarken och 4 procent av hagmarken i Sverige. Läget för den biologiska mångfalden kan närmast beskrivas som akut, både på hemmaplan och i övriga världen. Emil V. Nilssons bok gör något så ovanligt som att inge hopp.

I boken beskriver författaren hur markerna förändrats de senaste 50 000 åren av jordbruk, skogsbruk, konstgödsel och fossila bränslen. Men med en tydlig plan och hårt arbete går det att få tillbaka artrikedomen. Det är nästan lite rörande att få följa med när författaren år efter år kryper runt på markerna i jakt på nya växter och svampar som etablerat sig, för att sedan knäpptyst ligga och spana efter ovanliga arter av fjärilar och bin.