Svar av Helena Alexanderson, professor i kvartärgeologi vid Lunds universitet

Den senaste istiden, Weichsel­istiden, började för 115 000 år sedan och omfattar flera framstötar av den skandinaviska inlandsisen. Den största isutbredningen nåddes för drygt 20 000 år sedan. Då var hela Sverige och stora delar av Nord­europa täckt av is. De flesta spår vi ser av istiden i dagens landskap kommer från den perioden och den efterföljande isavsmältningen. Men det finns spår i Sverige även från inlandsisar under Weichselistidens äldre faser och från ännu äldre istider.

I nordligaste Sverige finns rullstensåsar som har överlevt att ha blivit överkörda av minst en inlandsis. Där finns också moränryggar som visar var kanten på en inlandsis stod för ungefär 50 000 år sedan. Forskare har även dokumenterat enstaka flyttblock som är äldre än 20 000 år och som måste ha transporterats av tidigare inlandsisar.

Men det är ovanligt att landformer som åsar bevaras. De flesta eroderas bort när nästa inlandsis kommer, men där isen rört sig långsamt och försiktigt (för att vara en inlandsis!) över dem kan de bli kvar. Så har varit fallet i delar av norra Sverige.

Det är vanligare att sediment från tidigare nedisningar finns kvar: lager av morän, sand eller grus som har begravts och skyddats av yngre avlagringar. De syns därför bara vid borrningar eller stora utgrävningar. Sådana sediment är ganska vanliga i exempelvis Jämtland och på småländska höglandet.

Spår från ännu äldre nedisningar under kvartärtiden (de senaste 2,6 miljoner åren) är mycket sällsynta i Sverige. Man har hittat moräner och andra glaciala sediment på några få platser, bland annat i Halland och Skåne. De är inte exakt åldersbestämda men eftersom de ligger under lager som avsatts under den senaste mellanistiden (130 000–115 000 år) måste de vara äldre än så. Längre söderut på kontinenten, utanför den senaste inlandsisens gränser, är sådana fynd mycket vanligare. I berggrunden finns också spår av ännu äldre istider. Dessa spår utgörs bland annat av förstenade moräner, så kallade tilliter. Ett bland geologer känt exempel är Bigganjargatilliten som finns på Varangerhalvön i norra Norge. Den är från den Marinoiska istiden (cirka 636 miljoner år sedan) och har utsetts till ett internationellt erkänt geologiskt arv.