F&F ställer 6 frågor till Jonna Bornemark, professor i filosofi vid Södertörns högskola, som i boken De levande undersöker vad det innebär att vara människa i relation till andra levande varelser.

1 | Vad betyder den här platsen för dig?

– Det är en plats där det finns större utrymme att hinna skriva, att hinna vara kropp, att hinna tänka, att låta saker och ting gro. Till skillnad från den plats jag bor på resten av året, där allt går väldigt fort. Jag har svårt att skriva böcker i det tempot, för en bok vill vara någon sorts lång tanke.

2 | Tror du att det blir svårare att ”vara kropp” för att vi numera lever så mycket på internet?

– Ja, vi lever ofta i en sorts människoproducerat abstraktionsplan, och jag tänker att internet gör det ännu skarpare. Kroppen blir här bara en behållare för livsupprätthållande funktioner. Det här abstraktionsplanet är samtidigt filosofins hemmaplats. Det gör att när jag vill undersöka hur vi kan vara mer sinnliga, mer kropp, behöver jag någonting mer än filosofin. Jag kan inte bara stanna i de teorier som jag har, utan det är nödvändigt att jag besöker mörtarna och att jag rör mig med hästen.

3 | Berätta om din bok!

– Boken De levande är den första delen av en serie som heter Vrida världen. Den handlar om att vi har fått en skev relation till den övriga naturen. I boken börjar jag på en undersökning av hur man kan vrida den relationen åt något lite mer hållbart och kanske bättre, för såväl oss som de andra djuren.

4 | Hur började du umgås med mörtar?

– I min barndom fiskade vi mörtar och gav dem kanske till katten. Men anledningen till att fiska upp dem är att vi vill komma nära dem. Jag och mina barn började att locka dem närmare genom att bjuda på något gott. På så sätt vande vi oss vid varandras kroppar. Den där relationen blev omvälvande, både för vad det är att vara människa och vad det är att vara mört.

5 | Vad hoppas du att läsaren ska få med sig?

– En central punkt i Vrida världen-serien är att undersöka de egna begären. Vi har en problematisk relation till naturen, alltså borde vi inte flyga, äta de här sakerna, överkonsumera. Om vi ska forma om kulturen så räcker det inte med nej. Vi måste också ha någonting som gör livet kul, meningsfullt, spännande och intressant. Att hitta de nya ja:na, de nya relationerna, andra sätt att öppna världen på. Det hoppas jag att läsaren kan upptäcka på sitt sätt.

6 | Är det svårt att skriva om filosofi för en allmän läsekrets?

– Man ska inte underskatta folks intellektuella kompetens och vilja att försöka tänka. Och det har inte alltid med utbildningsgrad att göra. När jag skrev Det omätbaras renässans fick den ganska stort genomslag. Någon akademikerkollega läste den och sade: ”Herregud Jonna, det här kan ju ingen utanför akademin läsa. Det här är ju jättekomplicerat.” Men jag tror att det kan ge en tankehöjd – man behöver inte hänga med i varje vändning. Jag får en respons av folk med mycket olika bakgrunder som kan tycka att det är intressant att få släppa loss och följa med på lite galna tankespår och undersöka vad som händer och vad deras olika erfarenheter betyder då. Samtidigt är min nya bok nog inte riktigt lika komplicerad.