Connecting the dots. Att kunna dra streck mellan till synes orelaterade informationspunkter är en bra förmåga för den som vill odla ny kunskap om världen. Vid en lunch härom veckan nämnde en kompis just värdet av att koppla ihop punkterna. Tänk om bara någon hade identifierat de planer som terroristerna smidde inför 11 september 2001. Tecknen fanns ju där. Om bara någon hade sett mönstret.

Nu talade vi inte om någon av de långsökta konspirationsteorier som cirkulerar om 11 september, utan om den välgrundade kunskap som har sammanställts efter dådet. Jag önskar ju att någon i god tid hade kopplat ihop alla spår som de verkliga anstiftarna bakom 11 september-attackerna lämnade under planeringen, så att de hade kunnat stoppas i tid.

Men jag önskar också att färre hade spunnit igång på de grundlösa teorierna som florerar om dådet, eller om att covid-pandemin orkestrerats av en dold elit som vill styra massorna genom vaccin, eller för den delen Qanon-sfärens fantasier om satanistiska nätverk som mördar barn och dricker deras blod medan de styr världen i det fördolda.

När jag och psykiatern Simon Kyaga för några år sedan skrev boken Ekvilibrium: Om sambandet mellan kreativitet och galenskap, pratade vi mycket om den fina linjen mellan gynnsamma egenskaper och det lidande som öppnar sig i psykosen och andra psykiska sjukdomar.

Precis som kreativitet kan balansera på en vass knivsegg mellan briljansen och galenskapen, så riskerar den som vill avslöja dolda agendor och nätverk att trilla ner i det kaninhål som heter konspirationsteorier.

Det Simon Kyagas och hans kollegors forskning visade var nämligen att precis den associationsförmåga och mönsterigenkänning som kan få kreativiteten att gnistra, kan när den tippar över leda till psykos.

Eller till ett konspirationsteoretiskt tänkande. Psykiatriforskaren Predrag Petrovic skriver om hur vi skapar vår verklighet i ett intrikat samspel mellan förförståelse och yttre sinnesintryck. När detta samspel rubbas tillräckligt riskerar vi att drabbas av psykos. En mildare obalans kan leda till associationer som i bästa fall ger nya och relevanta insikter, men som också kan leda snett. Missa inte hans förklaring till varför den som har nära till psykos också lättare faller offer för lockelsen att dra streck mellan punkter på papperet, streck som ger en bild av verkligheten som förvillar mer än den förklarar.