F&F ställer 6 frågor till Vivi Vajda, professor i paleontologi vid Naturhistoriska riksmuseet.

1 | Boken har 22 kapitel på 600 stora sidor och är ett gediget verk. Hade ni räknat med en sådan tegelsten när ni började jobba med den?

– Nej, det tänkte vi inte. Jag fick idén på en stor geologisk konferens i Oslo för tio år sedan då jag såg ett verk om Norges geologi. Det var mycket färg­bilder och framför allt massor av växter. De fick vi aldrig se i läroböckerna då jag läste geologi, inte heller hela ekosystem. Att vår bok sedan blev så stor är för att ju mer vi grävde, desto mer intressant forskning kom fram. Och vi insåg att det fortfarande är mycket kunskap som vi saknar, säger Vivi Vajda, som är en av bokens två redaktörer och en av dess huvudförfattare.

2 | Vilksa kunskapsluckor finns om svensk geologi?

– Vi har hundratals meter lager av jurassisk sandsten i Skånes berggrund och mängder av växtfossil, men knappt några fossil av ryggradsdjur. I pågående utgrävningar har vi hittat enstaka dinosauriefossil från krita utanför Kristianstad, men det är inte publicerat än. När det gäller mikrofossil som jag jobbar med vet vi mycket mer. Där finns tusentals pollen och sporer i ett gram sediment, som enkelt ger mig en uppfattning om hela ekosystem.

3 | Finns det också geografiska områden som är dåligt utforskade?

– Jag kan inte uttala mig om den kristallina berggrunden, men från perioden paleozoikum med bland annat kambrium och silur saknar vi djupare kunskap om koloniseringen av land. Mycket av växternas tidiga utveckling saknas – där har vi bara skrapat på ytan. Landväxter uppkom när Sverige låg vid ekvatorn som en del av kontinenten Baltica. Under delar av karbon och perm var Sverige en öken, så där skriver vi om grannländer med liknande ekosystem där bergarter bevarats.

4 | Hur mycket i boken är ny forskning?

– Det är mycket ny grundforskning, till exempel om istiderna under kvartär och deras utbredningar som Barbara Wolfarth skriver om. I mina egna kapitel om fanerozoikum, när livet uppstår, finns också mycket nytt. Till exempel har vi med devon. Att det finns lämningar från perioden i Sverige är ganska ny kunskap. Men framför allt har vi tagit med mycket växter, som vi hittills saknat i geologisk litteratur. Vi har lagt jättemycket tid på stora illustrationer i färg, med hela ekosystem, där varenda växt tecknats från fossil i museets samlingar. Vi hoppas att boken kan bli kurslitteratur men också uppskattas av en naturintresserad allmänhet.

5 | Var ligger dagens forskningsfront inom geologi?

– Nytt är väldigt precisa dateringar med mineralet zirkon, som ger åldersbestämningar på tio­tusentals år när. Organisk paleontologi har utvecklats mycket med analyser på molekylnivå – vi får enskilda arters molekylära fingeravtryck. Tidigare har man ansett att fossil är sten, men nu kan vi analysera bevarade organiska mole­kyler. Även om vi inte får ut dna kan vi säga vad dinosaurier hade för färg. 3d-skanning och mikrotomografi gör att vi kan se fossilerna inuti.

6 | Har ni rest runt mycket och sett saker på plats?

– Ja, det var det som tog mest tid. Att skriva var en sak, men vi ville ha bra bilder i bästa vinklarna. Då gjorde vi samtidigt nya fynd, som ett fantastiskt lager med ginkgolöv i Fyledalen i Skåne. Det var känt på 1970-talet, men hade glömts bort. Det är ganska mjuka avlagringar med packad lera. När man öppnar lyser bladen brunt!