”Jag är själv frimärkssamlare, så det här är speciellt”

Hej Johan Jarnestad! Du gör info­grafik i F&F sedan 2010 och nu har en av dina illustrationer hamnat på frimärken i Tyskland. Hur känns det?

– Det känns fantastiskt, väldigt speciellt. Jag började själv samla på frimärken när jag var fem, sex år gammal. Som barn älskade jag dem som konstverk i miniatyr. Jag ritade egna frimärken och hade faktiskt en dröm om att någon dag få göra en bild som hamnade på ett frimärke.

Den aktuella bilden gjorde du åt Kungl. Vetenskapsakademien inför tillkännagivandet av 2022 års Nobelpris i fysik. Priset handlade om sammanflätade kvanttillstånd. Vad är det?

– Jag ska nog inte ge mig in på att reda ut kvantfysiken, men det går ut på att partiklar kan vara sammankopplade, trots att de befinner sig på helt olika platser. Jag associerar gärna till mänskliga förhållanden, och då blir det oerhört poetiskt. Det finns något slags obrytbar länk som verkar oberoende av avstånd.

Hur fick du veta att din illustration skulle bli ett frimärke?

– Jag fick ett artigt mejl från någon på det tyska finansdepartementet. Det här var på hösten 2024 och de ville ge ut ett frimärke för att uppmärksamma kvantvetenskapens år 2025. Sedan fick jag några frimärken med posten i somras. Det var stort, en av mina bättre dagar. Tydligen ska det tryckas i fyra miljoner exemplar.

Om du fick chansen att göra ett frimärke till, vilket motiv skulle du välja då?

– Det mesta av min lediga tid lägger jag på att renovera ett gammalt hus på Tjurkö i Karlskrona skärgård. Det finns mycket som är vackert i äldre hus och som sällan får någon uppmärksamhet eller ljus på sig. Fönsterbeslag och haspar och handsmidda spikar till exempel.