Svar av Angelica Loskog, adjungerad professor i immunterapi, Uppsala universitet

Det enkla svaret är ”ja”, och vi gör redan detta i viss utsträckning. Virus är skapade för att ta sig in i celler och tvinga dem att tillverka proteiner och rna eller dna som finns i virusets genom, så att nya viruspartiklar kan bildas. Vissa virus sprider dessa nya partiklar utan att döda sin värdcell, medan andra tvingar cellen att producera viruspartiklar tills den kollapsar, varvid partiklarna sprids.

Med genteknik kan vi reglera denna process så att viruset angriper och dödar just tumörceller. Sådana modifierade virus kallas i medicinska termer för onkolytiska virus. Immunförsvaret agerar dock starkt mot virus och hinner ofta döda ett onkolytiskt virus innan det har infekterat alla tumörceller. Nu för tiden försöker vi därför bygga onkolytiska virus så att de bär med sig mänskliga immunstimulerande gener in i tumören. På detta sätt har vi lyckats rikta om immunförsvaret så att det angriper både virus och tumörceller.

Det finns två godkända cancer­läkemedel i västvärlden och ytter­ligare två i Asien som är virusbaserade. Flera andra är på gång i fas 3-studier, som är sista steget före ett marknadsgodkännande. Dit hör bland annat min egen forskargrupps virus LOAd703 som vi använt mot bland annat cancer i bukspottkörteln samt melanom.

Det pågår även forskning om liknande koncept med bakterier, dock inte köttätande bakterier. Bakterier är emellertid svårare att styra, då de oftast inte behöver värdceller. Men deras förökningstakt kan anpassas och man kan sätta in mänskliga immunstimulerande gener i dem. Detta dödar inte tumörcellerna men skapar ett slags kontrollerad inflammation, som får immunförsvaret att komma till tumören och döda cancercellerna.

Den äldsta formen av immunterapi mot cancer är en så kallad attenuerad (försvagad) tuberkulosbakterie, som använts i över 30 år hos patienter med lokal urinblåsecancer.