”I Colombia har folk undvikit naturen i årtionden av säkerhetsskäl”

Fem frågor till Juan Carlos Rocha Gordo, forskare på Stockholm Resilience Centre, på plats på FN:s toppmöte om biologisk mångfald i Colombia.

Du har forskat om biologisk mångfald först i Colombia och nu i Sverige. Vilka är de stora skillnaderna?

– Sverige är ett paradis när det kommer till data. Här kan man få svar på frågor som är väldigt svåra att ställa på andra håll i världen. Dessutom gillar många svenskar att vara ute i naturen, så medborgarforskning fungerar bra här, säger Juan Carlos Rocha Gordo, forskare på Stockholm Resilience centre som är på plats i Cali på COP16.

– I Colombia har folk undvikit naturen under flera årtionden av säkerhetsskäl. När jag var student var det utmanande att samla in material till biodiversitetsstudier från avlägsna områden på grund av inbördeskriget. Flera av mina studiekamrater blev mördade för att de arbetade på fel plats vid fel tillfälle. En vän behövde ansöka om tillstånd från gerillan för att samla växtprover i ett område med mycket landminor. Mitt första jobb efter studierna var i ett område som låg strategiskt för drogsmuggling och dominerades av gerillan. Alla visste att folk blev kidnappade men det var förbjudet att prata om det. Det var inte lätt att jobba i Colombia och jag är glad att det har blivit mycket bättre under det senaste decenniet, även om det återstår en del problem.

Hur farligt är det i dagsläget att vara mångfaldsforskare i Colombia?

– Det är mycket bättre nu men det finns fortfarande regioner i landet där det är farligt att forska. Konflikt- och faronivåerna går också upp och ner beroende på det politiska klimatet. Fredsavtalet 2016 var bara med FARC som är den största gerillagruppen, men alla deras fraktioner godkände inte avtalet. Regeringen håller för närvarande förhandlingar med en annan gerillagrupp, ELN. Även om brottsligheten inte är lika illa som för 20 år sedan måste man fortfarande kolla med lokalbefolkningen och lita på deras omdöme när man ska göra fältarbete.

De här utmaningarna, gav de er några lärdomar om arbetet med biologisk mångfald?

– Ja absolut! Vi blev tränade att förstå biodiversitet och ekosystem med indirekta metoder. Till exempel fick vi utbildning för att hålla workshops och dialoger med bönder för att se biologisk mångfald-förändringar genom deras ögon, i stället för att följa den själva som vi hade gjort under lugnare förhållanden. Vi fick också hård träning i GIS, geografiska informationssystem, för att följa landskapsförändringar från satellitbilder och flygbilder.

– Jag tror att det här har gett colombianska forskare unika färdigheter i att kombinera samhällsvetenskapliga och naturvetenskapliga metoder. Eftersom vi lärde oss att lyssna på folk och göra dem delaktiga är det inte förvånande att både forskarkåren och regeringen har en enorm respekt för kunskaperna hos lokalbefolkningen, och vill ha med dem i planering och omhändertagande av biologisk mångfald. 

Utöver att stå upp för ursprungsbefolkningars rättigheter och kunskaper, hur tror du att värdlandet kommer att påverka förhandlingarna?

– Den colombianska regeringen har en stark agenda att ”sluta fred med naturen”. Det innebär att hitta sätt att stödja social utveckling utan skadliga effekter på den biologiska mångfalden. Det betyder också att vi måste fortsätta att stärka fredsprocessen här, annars kan illegal verksamhet minska sannolikheten att nå mångfaldsmålen.

Du arbetar mycket med matematiska modeller för att utvärdera biodiversitet, bland annat ”resilience surrogates”, vad är det?

– Om du har barn som inte mår bra kollar du ofta deras temperatur för att veta om du ska gå till doktorn, eller hur? Vi kan göra något liknande med ekosystem. När de har låg motståndskraft tenderar de att ta längre tid att återhämta sig från störningar, och man kan använda vissa statistiska tekniker för att mäta den ”långsamheten”. Så om vi har en tidsserie av något som ett vegetationsindex eller mängden kol som fångas av växter, kan vi studera om ekosystem visar symptom på resiliensförlust på statistiska egenskaper hos tidsserien.

Vad kan du säga om toppmötet så här långt?

– Jag är imponerad av Colombias ledarskap när det gäller biodiversitetsfrågor. Det är ett av de första länder som har börjat använda ett utvärderingssystem för ekosystemtjänster, och här har också naturen egna lagliga rättigheter. Imponerande är också ”folkets COP” i den gröna zonen, med massor av roliga programpunkter som skapar reflektion kring biodiversitet. Från själva förhandlingarna har det inte kommit ut så mycket konkret ännu. Omkring 250 miljoner dollar har utlovats för det globala biodiversitetsramverket, men många miljöministrar från det globala syd har uttryckt att det inte är tillräckligt.

Artikeln uppdaterades senast 1 november 2024 kl 16:51.