Kalla kriget dominerades av två supermakter som var låsta i ett scenario som kallades ”mutual assured destruction”, terrorbalans. Nu är läget ett annat. Finns det risk att kärnvapen avdramatiseras när maktbalansen i världen ändras? Forskning & Framsteg frågar Tytti Erästö, som är forskare vid Stockholms internationella fredsinstitut, Sipri.

Antalet kärnvapen i världen var som störst i mitten av 1980-talet, men fortfarande finns över 12 000 fördelade på nio kärnvapenstater.

Varför finns det så många?

– Under kalla kriget var målet för USA och Sovjetunionen att förstöra varandras kärnvapenarsenaler, med den egna överlevnaden som insats. Båda visste att de inte skulle överleva ett sådant krig. Efter det har det funnits nedrustningsavtal, men det har hela tiden varit viktigt för USA och Ryssland att behålla en balans och inte nedrusta fortare än den andra sidan.

– En komplicerande faktor är att i början av 2000-talet upphörde ett bilateralt avtal om begränsning av antiballistiska missilsystem. Ryssland anser att USA:s missilförsvar underminerar den avskräckande effekten av landets kärnvapen. Det är en av anledningarna till att Ryssland har varit motvilligt att reducera sin kärnvapenarsenal sedan 2010.

Hur är det med mindre kärnvapen? Finns det små bomber som har en annan tänkt funktion?

– Det finns ett trovärdighetsproblem med den avskräckande effekten av kärnvapen. Båda sidor i en konflikt vet att de kan göra oacceptabla skador, men de vet också att ledaren i motståndarstaten är rationell och därmed troligtvis inte kommer att använda dem.

– Taktiska kärnvapen är utformade för att användas på slagfältet, till skillnad från strategiska kärnvapen som riktas mot strategiska mål inom motståndarens områden. Det är delvis därför de utvecklats – för att göra ett kärnvapenanfall mer trovärdigt och därmed göra kärnvapen mer avskräckande.

– Teorin är att taktiska kärnvapen skulle kunna användas på ett begränsat sätt i en regional konflikt. Tröskeln skulle kunna vara lägre, för att kriget inte nödvändigtvis eller omedelbart eskalerar till ett strategiskt kärnvapenkrig, men i praktiken finns det en stor risk för eskalering. Vad händer om motståndaren svarar med en egen begränsad kärnvapenattack? Simulerade scenarier har visat att nästan varje begränsat kärnvapenkrig leder till ett obegränsat globalt kärnvapenkrig till slut. Alltså är begränsade kärnvapenhot inte heller trovärdiga.

Finns det ändå de som tycker att mindre kärnvapen kan sättas in i en konflikt för att de inte längre ses som så allvarliga?

– Tröskeln för kärnvapenanvändning är mycket hög – det kommer alltid att betraktas allvarligt. Även om det skulle vara möjligt att begränsa de humanitära och miljömässiga konsekvenserna av en första attack finns alltid risken för eskalering. Ena sidan kan försöka få fienden att tro att man är redo att använda kärnvapen, men då förutsätter man att den andra sidan kommer att ge med sig.

– Jag tycker att den här frågan har hamnat lite ur sitt sammanhang. I samband med kriget i Ukraina har Ryssland hotat med att använda kärnvapen i begränsad utsträckning för att hålla Nato borta. Det betyder inte att Nato behöver mer kärnvapen för att avskräcka Ryssland, för Ryssland är redan avskräckta av Nato som allians – särskilt nu när Nato har utvidgats med Finland och Sverige. Nato är mycket kraftfullt jämfört med Ryssland.

Hur tänker man i dag om de globala effekterna och risken för en kärnvapenvinter?

– Det finns nyare studier som har bekräftat äldre antaganden, bland annat en om hur ett lokalt kärnvapenkrig mellan Indien och Pakistan kan påverka klimatet över hela världen.

Talas det om risk för att kärnvapen kan användas mellan Indien och Pakistan?

– Det finns alltid en risk, vilket är uppenbart med tanke på den historia av konflikt som funnits mellan dem. Även om tröskeln för kärnvapenanvändning är hög – och konsekvenserna skulle vara förödande i den lilla och tättbefolkade regionen – kan man aldrig utesluta möjligheten att ledare agerar irrationellt.

Läs mer: Varför är det svårt att göra små kärnvapen?