Biolog i allmänhetens tjänst – Didrik svarar på tusentals frågor varje år

Som jourhavande biolog är Didrik Vanhoenacker på Naturhistoriska riksmuseet redo att svara på den ena frågan konstigare än den andra. Varje år besvarar han mellan 5 500 och 7 000 mejlfrågor och ytterligare ett tusental via telefon. Om han inte kan svara själv tar han hjälp av de andra forskarna på museet.

1 | Vad undrar folk så här års?

– Vi får fem gånger så många frågor i juli jämfört med i december. Folk är lediga, och det händer så mycket i naturen. Ofta handlar det om småkryp som man har fotograferat och vill ha hjälp att artbestämma. Larver är inte så snabba. Vi får inte lika många bilder på tornseglare, om man säger så. Det brukar bli mycket spindelfrågor också. Man kan chilla ganska bra i Sverige för det finns inga farliga spindlar här. Det finns några som kan bitas så att det gör ont, som större spårspindel. Den bor i kärr på Öland och Gotland. Facebookgruppen Spindelnätet verkar ha gjort underverk för folk med spindelfobi. För många är det lite terapi att utsätta sig för bilder och efter ett tag har många kommit över rädslan och rentav börjat hjälpa till med artbestämningar.

2 | Är det något särskilt som utmärker årets sommarfrågor?

– Det är extremt gott om ekvecklare i östra Svealand. Den här insekten har käkat upp bladen på ekarna utanför museet också, men träden brukar återhämta sig ganska bra efteråt. Från andra landsändar har jag fått en del rapporter om häggspinnmal i häggarna också. Sedan verkar det ha varit ont om humlor i södra och mellersta Sverige, det har många hört av sig om. Samma med humledrottningar.

3 | Hur länge har museet haft en jourhavande biolog i tjänst?

– Folk har hört av sig hit med frågor i alla tider. Namnet kommer av att forskarna förr i tiden turades om att ha jouren. Då svarade man i telefon och skrev brev, sedan fick man vara i fred och ostört ägna sig åt sin forskning resten av året. Jag gör detta på heltid. På anställningsintervjun fick jag en pärm med bilder och skulle svara vad bilderna föreställde medan det satt sex personer på andra sidan bordet och tittade på. Det var inte bara artkunskap, utan också bajskorvar och skelett. Om jag inte hade klarat det hade jag aldrig fått jobbet.

4 | Vilka frågor är svårast att svara på?

– Det kan vara svårt när jag får in en suddig bild på en insekt, till exempel. Då kan jag ofta svara att det är någon parasitstekel, men att jag inte kan säga exakt art. En hel del frågor har jag fått så många gånger att det bara tar några sekunder att svara. Som när folk undrar över träfjärillarv och större husspindel. Annars läser jag mycket, både i referensböcker men också i vetenskapliga artiklar. Jag läser nästan lika många vetenskapliga artiklar nu som förr i tiden när jag forskade i pollinationsekologi.

– En gång fick jag en fråga om valar. De har inget bäckenben och den som hörde av sig ville veta hur det påverkar förlossningarna hos valar. De flesta däggdjur på land föder sina ungar med huvudet först, men valar gör tvärtom och föder med stjärten först. Det har troligen att göra med att valen saknar bäckenben. Det är säkert en bidragande faktor till att valarna blivit så stora också, att de slipper föda sina ungar genom ett bäckenben. 

5 | Vilka djur är lättast att förväxla?

– Många tycker att det är svårt att se skillnad på svarta individer av snok, huggorm och hasselsnok. Snoken har normalt gula, ljusa fläckar i nacken. Huggormen har ett sicksackband på ryggen och vertikal pupill.

– Med klimatförändringarna är det tydligt att arter rör sig allt längre norrut också. Grön vårtbitare är ett exempel. Nordgränsen har tidigare gått vid Dalarna och södra Norrland, men nu börjar det hända grejer. Jag brukar uppmana människor att rapportera ovanliga fynd till Artportalen. Samma sak om man upptäckt en art på en ny plats.