Däggdjuren var nära att dela dinosauriernas öde

Nya beräkningar visar att drygt 90 procent av däggdjursarterna dog ut samtidigt som dinosaurierna och att de återhämtade sig oväntat snabbt. 

Publicerad
Det var antagligen en asteroid som orsakade massutdöendet för ungefär 66 miljoner år sedan. 
Bild: istock

För ungefär 66 miljoner år sedan, vid slutet av krita, träffade en asteroid jorden och utrotade merparten av alla dåtida djur och växter, inklusive dinosaurierna.

Massutdöendet markerar startpunkten för däggdjurens era. Många forskare anser att det beror på att ett förhållandevis stort antal däggdjursarter överlevde katastrofen – kritaperiodens däggdjur var nämligen småvuxna och det var de stora djuren som strök med.

Men nu har engelska forskare visat att 91procent av Nordamerikas däggdjur dog ut vid slutet av krita. Det innebär att de drabbades hårdare än exempelvis ormar och ödlor, vars artrikedom minskade med ungefär 80 procent under samma period.

Forskarna har gjort en djupdykning i museisamlingar och sammanställt data över 145 däggdjursarter som levde i Nordamerika för 68-62 miljoner år sedan. Forskarnas analyser visar att artrikedomen före asteroidnedslaget var högre än vad man tidigare antagit.

– Ett stort antal sällsynta däggdjursarter försvann vid massutdöendet och eftersom de var just sällsynta så har man missat dem vid tidigare beräkningar, säger Nick Longrich vid University of Bath i England som är huvudförfattare till den nya studien som är publicerad i Journal of evolutionary biology.

Men även om däggdjuren drabbades hårt av asteroidnedslaget så återhämtade de sig oväntat snabbt.

­– På 300 000 år lyckades däggdjuren återställa artrikedomen och till och med fördubbla den jämfört med innan katastrofen. Det är en väldigt snabb evolution.

De nya rönen indikerar att de var däggdjurens förmåga att anpassa sig som skapade förutsättningarna för deras dominans efter katastrofen. Dessutom hade de egenskaper som hjälpte dem att överleva efter asteroidnedslaget, menar Nick Longrich

– Asteroidnedslaget dämpade solljuset, kanske i åratal. Men de små däggdjuren var nattaktiva så de kunde hitta mat ändå och det fanns säkert gott om döda djur och växter och det medförde att det blev gott om insekter, som däggdjuren kunde äta.

Publicerad

Upptäck F&F:s arkiv!

Se alla utgåvor