Därför tappar regeringar ofta stöd i riksdagsval

Vem vinner riksdagsvalet den 13 september? Den frågan kan givetvis inte besvaras på förhand. Men det finns ett välbelagt fenomen som innebär en klar uppförsbacke för Tidöpartierna. Det handlar om att regeringar tenderar att tappa väljarstöd under sin tid vid makten. Inom valforskningen är företeelse känd som the cost of ruling – ungefär ”regerandets pris”.

Valforskaren Sören Holmberg är professor emeritus vid Göteborgs universitet. Han konstaterar att i de 23 riksdagsval som hållits i Sverige sedan 1948, har sittande regeringar minskat sitt väljarstöd med i genomsnitt lite över två procentenheter.

– Regeringarna har tappat röster i 17 av 23 val. Det är över 70 procent av valen, och det är ungefär samma övervikt som i de mätningar jag har sett i andra europeiska länder, säger Sören Holmberg.

I förra valet var Tidöblockets segermarginal bara 0,7 procent, så om väljartappet i det kommande valet följer genomsnittet innebär det sannolikt ett maktskifte. Undersökningar inom Valforskningsprogrammet vid Göteborgs universitet, som Sören Holmberg ledde mellan 1979 och 2010, ger en bild av hur svårt det blir för regeringen att hålla sig kvar vid makten.

I anslutning till valen har väljarna sedan 1979 fått betygsätta den sittande regeringen utifrån hur de tycker att den sköter sin uppgift. Endast när det genomsnittliga betyget varit 15 eller högre på en skala från minus 50 till plus 50, har regeringen lyckats öka sitt väljarstöd. Det har bara hänt två gånger: 1988 och 2010.

Med mindre än ett år kvar till valet är Tidöregeringen inte i närheten av ett lika positivt betyg från väljarna. Göteborgs universitets nationella SOM-undersökning bygger på enkätsvar från över 17 000 svenskar insamlade mellan september och december förra året. Där blev betyget för regeringen minus 6.

– Det är inget bra resultat. Det sämsta som vi har uppmätt är minus 7, det var 1982, säger Sören Holmberg.

Då förlorade centerpartisten Thorbjörn Fälldins borgerliga koalitionsregering makten och Socialdemokraterna tog över under ledning av Olof Palme.

På ett seminarium i början av februari presenterade Sören Holmberg en modell över sambandet mellan väljarnas betyg på hur regeringen sköter sin uppgift och valresultaten 1979–2022. När man placerar Tidöregeringens betyg i modellen motsvarar det en väljarförlust på 5–6 procentenheter.

– Men den här modellen är inte särskilt stark eftersom vi bara har mätt sedan 1979. Man ska också ha med sig i resonemanget att de andra betygsmätningarna är gjorda några veckor före valdagen, men det gäller inte den nuvarande regeringens betyg. Så det här är absolut ingen prognos över valresultatet. Det är snarare en tendens, som visar att om regeringen får lika dåliga utvärderingsbetyg av väljarna nu i augusti som den fick hösten 2025, då är sannolikheten ganska stor att den tappar röster utifrån den här modellen.

Varför är det då så svårt för sittande regeringar att behålla sitt väljarstöd? Sören Holmberg återger en av de mest vedertagna förklaringarna.

– Socialpsykologer brukar tala om att vi människor har en negativitetsbias. Om något går dåligt brukar vi säga att det har att göra med andra faktorer än de vi själva har kontroll över. Väljarna har därför en tendens att tänka att det kan vara regeringens fel om någonting går åt pipan. Men om det går bra så tenderar vi i stället att själva ta åt oss av äran, inte ge den till någon regering långt bort i Stockholm, säger han.

Att regera är alltså i grunden en otacksam syssla, enligt den här teorin. De frågor där väljarna är mest missnöjda med den nuvarande regeringen är sjukvården, miljö och klimat, samt skola och utbildning. Bara i frågan om Sveriges säkerhet får regeringen ett övervägande positivt betyg av väljarna, enligt den senaste SOM-undersökningen.

Men samtidigt som ”regerandets pris” gör det svårare för Tidöblocket att vinna valet, pekar Sören Holmberg på att det finns andra tendenser som talar till regeringens fördel. En av dem handlar om var väljarna placerar sig själva längs vänster–högerskalan.

– I varje undersökning som vi har gjort är var man står på vänster–högerskalan en viktigare förklaring till valresultatet än hur man utvärderar sittande regeringar. De senaste 20–25 åren är det fler svenskar som placerar sig till höger på skalan än till vänster.

I den senaste SOM-undersökningen definierade 36 procent av väljarna sig som höger, 35 procent som vänster, och 29 procent som varken höger eller vänster.

– Men här är det stora bekymret på högersidan att ett av högerpartierna, Centern, än så länge har antytt att de stödjer Magdalena Andersson mer än Ulf Kristersson, säger Sören Holmberg.