Den omöjliga stjärnan visade sig vara två

En brun dvärg är större än en planet, men för liten för att kunna upprätthålla rätt sorts kärnreaktioner för att tändas som en stjärna. Bruna dvärgar lyser ändå svagt i värmestrålning, eftersom de hettas upp av gravitationen när de först bildas.

Den första riktigt säkra observationen av en brun dvärg gjordes 1995 vid den röda stjärnan Gliese 229, ungefär 19 ljusår bort i stjärnbilden Haren. Forskare kunde också avgöra att den ljussvaga kompanjonen, som kallas Gliese 229B, hade en atmosfär som liknade Jupiters, med bland annat metan och vatten.

När Gliese 229B undersöktes närmare upptäckte forskare att den hade oväntat stor massa, ungefär 71 gånger så stor som Jupiters. Det är nära gränsen för att kunna tända fusion av väte, något som väntas ske vid cirka 80 gånger Jupiters massa. Problemet var att om den här bruna dvärgen var så pass stor borde den inte ha hunnit svalna av och bli så ljussvag som den är. Antingen var modellerna för bruna dvärgar fel, eller också måste det här objektet vara något annat än forskarna först trott.

Nu har två forskargrupper med hjälp av dagens kraftfulla teleskopinstrument lyckats se att det i själva verket rör sig om två objekt, mycket nära varandra. De är små bruna dvärgar, ungefär lika stora. De kretsar tillsammans i en slängdans omkring varandra med ett varv på bara 12 dagar, samtidigt som de går i omloppsbana runt den större Gliese 229 som är en röd dvärgstjärna.

Det här systemet ger ännu en pusselbit för forskare som arbetar med att förstå hur stjärnor och planetsystem bildas.

Observationerna som visar att det rör sig om två bruna dvärgar har publicerats i tidskrifterna Nature respektive Astrophysical Journal Letters.