Det går att rymma från ett svart hål

Det börjar, som alltid, med frågan: Can you hear me? Stephen Hawking, vetenskapens megastjärna med den nästan hypnotiserande datorstämman, verkar vara i bättre form än någonsin. Han får stående ovationer av de 3 000 han lockat till sin populära föreläsning om kvantfysikens svarta hål.

Trots sin sjukdom, som lett till totalförlamning, har Stephen Hawking varit verksam som forskare och populärvetenskaplig författare i ett halvt sekel nu. Han är världsexpert på svarta hål, dessa monster i Einsteins relativitetsteori som slukar allt i sin närhet. Inte ens ljus slipper ut. Men enligt Hawkings största upptäckt för 40 år sedan är svarta hål inte helt svarta. Om kvantfysiken ska råda sänder de ändå ut strålning. Så småningom kan de dunsta av helt.

En veckolång forskarkonferens arrangerad av Laura Mersini-Houghton och Nordita i Stockholm ägnas nu hawkingstrålning, och den så kallade informationsparadoxen den lett till. Enligt relativitetsteorin förintar de svarta hålen allt minne av sitt förflutna. Men i kvantfysikens värld (och därav paradoxen) kan informationen måhända omformas, brännas upp eller förstöras på annat sätt, dock inte försvinna helt.

– Det vore en katastrof av stora existentiella mått om universum tillät sin historia sopas bort, sade Hawking.

På konferensen presenterade han nu för första gången sin nya lösning på informationsparadoxen. Den handlar om att istället för att minnet av alla de partiklar som åkt in ska lagras inuti det svarta hålet, så går deras avtryck att finna i själva den omgivande rumtiden.

– Jag föreslår att informationen inte lagras i det svarta hålets inre, utan vid dess gränstrakter, den så kallade händelsehorisonten, säger Stephen Hawking.

Allt som tidigare rört sig igenom rymden och därmed skakat om rumtidens väv finns bevarat i form av minnesspår, de så kallade supertranslationerna, vid det svarta hålets händelsehorisont långt efter att hålet dunstat av.

I själva verket är lösningen inte helt ny, rumtidens förflyttningar, eller supertranslationerna, har funnits med i fysiken sedan 1960-talet. Och Nobelpristagaren Gerard ’t Hooft, som också är med på konferensen i Stockholm, kom med en lösning som liknar Hawkings för nästan tjugo år sedan. Det är alltså ovisst om de nya beräkningarna överlever en vetenskaplig granskning. Under tiden tröstade Hawking publiken i Stockholm med att svarta hål inte är de evighetens portar de utmålats till.

– Det går att ta sig ut igen. Och möjligen även resa igenom och komma ut i ett parallellt universum. Fast man kan inte ta sig tillbaka till vårt universum.

Läs om Stephen Hawking i F&F 7/2011.