Ensamkommande flickor har svårt att ta in vidden av frihet

Afghanska flickor som kommer ensamma till Sverige behöver tydligare information om vilka rättigheter de faktiskt har i sitt nya land. Det visar forskning från Göteborgs universitet.

Text Oskar Alex
Publicerad
 Målet med studien var att synliggöra upplevelsen hos ensamkommande flickor, som är i minoritet och sällan står i fokus inom forskningen.
Bild: Getty images

Av alla ensamkommande barn som sökte asyl i Sverige mellan år 2000 och 2020 var bara 14 procent flickor, enligt siffror från Migrationsverket.

– Det rör sig om unga tjejer som väldigt sällan syns inom forskningen. Vi ville låta dem berätta hur det är att komma till Sverige och hur de uppfattat integrationsprocessen, säger Elisabeth Punzi, docent i psykologi vid Göteborgs universitet.

I en ny studie har hon och kollegan Mostafa Hosseini djupintervjuat sex afghanska kvinnor som i dag är mellan 19 och 24 år gamla. De kom ensamma till Sverige under åren 2015 till 2017.

Liberal kvinnosyn gav kulturchock

Ett återkommande tema i berättelserna var kontrasten mellan kvinnosynen i Afghanistan och i Sverige.

Möjligheten att kunna studera, ha ett eget bankkonto och skaffa lägenhet och bil gav flickorna känslan att ha kommit till en helt ny värld. Att inte behöva gifta sig och bli beroende av en man var svårt för dem att ta in, säger Elisabeth Punzi.

Välkommen till

Hjärndagen

Välkommen till en spännande heldag med föreläsningar om den senaste hjärnforskningen. Fredag 11 november kl 9–16. Oscarsteatern, Stockholm.

Läs mer och boka!

– Det dröjde lång tid innan de faktiskt förstod vidden av sina nya rättigheter. De önskade därför att informationen hade varit tydligare och återkommit under hela asylprocessen. Och även riktats mot killarna som också behöver anpassa sig till nya könsnormer.

Tufft att vara i minoritet

Alla sex kvinnorna bodde på boenden som erbjöd egna rum, men där pojkar var i majoritet och utrymmen som kök, badrum och dusch delades. De flesta hade aldrig tidigare haft den sortens vardaglig kontakt med unga, främmande män och beskrev känslor av otrygghet, särskilt i början.

– Ofta var de den enda tjejen på ett boende och upplevde det som jobbigt att alltid vara i minoritet. Det var svårt för dem att slappna av, vilket kunde resultera i att de exempelvis höll sig undan på rummet.

Generellt beskrevs killarna som snälla, men några flickor hade råkat ut för opassande närmanden i form av gliringar och anspelningar. De beskrev dock att de flesta killar fick en bättre förståelse för jämlikhet mellan könen med tiden, och att relationen mellan killar och tjejer då även förbättrades.

Ett annat tema i kvinnornas berättelser var att flera av dem hade engagerat sig ideellt, exempelvis genom att stå i soppkök, och tryckte på att det hade hjälpt dem att bli mer integrerade.

Vad tar ni med er från studien i övrigt?

– Vi slogs av tjejernas otroligt starka beslutsamhet och motivation, exempelvis kring att vilja studera – trots ett stort tryck från släktingar med andra förväntningar. Det var även rörande att se deras tacksamhet och vilja att ge tillbaks till samhället som tagit emot dem, säger Elisabeth Punzi.

Målet med studien var att synliggöra upplevelsen hos ensamkommande flickor, som är i minoritet och sällan står i fokus inom forskningen. Studien är publicerad i tidskriften European Journal of Social Work. 

 

Text Oskar Alex
Publicerad

Upptäck F&F:s arkiv!

Se alla utgåvor