”Ett av de viktigaste mötena i mänsklighetens historia”

Den här artikeln publicerades 9 december medan COP15 fortfarande pågick.

Under 80 miljoner år var Madagaskar isolerat från omvärlden. I dag är det ett av världens mest artrika länder. De allra flesta växt- och djurarter är dessutom endemiska, vilket betyder att de inte finns någon annanstans på jorden.

Alexandre Antonelli är professor i biologisk mångfald vid Göteborgs universitet och forskningschef vid Kew Gardens i Storbritannien. Han har lett två studier, publicerade i Science, som kartlägger den biologiska mångfalden på Madagaskar och föreslår bevarandeåtgärder.

– Alla biologer känner till att Madagaskar är artrikt, men vår forskargrupp har tillsammans lagt tusentals timmar på att ta reda på exakt hur många arter det faktiskt handlar om, hur många som är endemiska och var de finns, säger Alexandre Antonelli. 

Forskarna kan till exempel konstatera att 56 procent av öns fåglar, 95 procent av däggdjuren och 98 procent av reptilarterna bara finns här och ingen annanstans.

Madagaskar är ett av de fattigaste länderna i världen. De 28 miljoner invånarna använder i hög grad naturresurser för sin överlevnad. Människor hugger ner träd för att elda med och använder inhemska växter för att bota allehanda sjukdomstillstånd. Öns biologiska mångfald beskrivs nu som akut hotad. Alexandre Antonelli uppmanar både regeringar och miljöorganisationer att hjälpa till att skydda den unika artrikedomen.

– Men bevarandearbetet måste ske i samarbete med lokalsamhället. Det är helt avgörande för att det ska fungera, säger han.

Den 7 december inleddes FN:s toppmöte för biologisk mångfald, COP15, i Kanada. Mötet pågår till och med 19 december. Alexandre Antonelli, som deltar på plats, hoppas att resultaten från Madagaskar kan mana till handlingskraft. Förhandlingarna sköts upp på grund av pandemin. Nu är det bråttom, menar Alexandre Antonelli.

– Detta är ett av de viktigaste mötena i mänsklighetens och mångfaldens historia. Om vi inte stoppar förlusten av biologisk mångfald till 2030 och helt vänder den negativa trenden till 2050 kommer det att vara för sent. Det kommer att finnas så lite kvar, säger han.

Han efterlyser ramverk och bindande mål för skydd av biologisk mångfald. Helst skulle han också se ett finansiellt system för att hjälpa fattiga länder. Han har dock inte särskilt höga förhoppningar.

– På tidigare möten har fokus legat på att hitta kompromisser. Med många kockar i köket är det svårt att få till så ambitiösa målsättningar och system för uppföljning som världen behöver. Vi forskare måste göra vad vi kan, men till slut är det världsledarna som fattar besluten bakom stängda dörrar, säger Alexandre Antonelli. 

Han betonar samtidigt att det inte är för sent. Det finns fortfarande tid att bevara det vi har kvar och återställa det vi förlorat. Alexandre Antonelli konstaterar dock att det också kräver att vi tar itu med klimatförändringar och invasiva arter, samt minskar konsumtionen och gör såväl produkter som tjänster grönare.

– Lyckas vi med det kommer vi att förbättra arternas livsvillkor så att de också kan fortsätta att utvecklas. Då stoppar vi inte bara förlusten av biologisk mångfald, vi kommer också att få många fler arter. Det skulle innebära en tryggare och hälsosammare framtid för oss människor också, i balans med den övriga naturen.