EU:s lag för att restaurera natur: ”Sveriges regering vill göra så lite som möjligt”

Miljöorganisationerna jublade när EU-parlamentet 2024 klubbade naturrestaureringslagen, och kallade den ”ett paradigmskifte för naturen”. Bland annat innebär lagen att utarmade ekosystem ska restaureras på 20 procent av EU:s landyta till år 2030.

Men vad som faktiskt ska genomföras avgörs till stor del av medlemsländernas nationella planer. På torsdag eller fredag ska Naturvårdsverket presentera sitt förslag till en sådan plan, som regeringen kommer att bearbeta och lämna vidare till EU-kommissionen i september.

Den förmodligen mest brännande frågan, som många naturvårdsintresserade kommer att bläddra direkt fram till när förslaget kommer, är vilken ”gynnsam referensareal” som Naturvårdsverket föreslår. I detta något fyrkantiga begrepp ligger nämligen knäckfrågan – målet för hur mycket natur Sverige ska skydda och återställa under de kommande decennierna.

– Tyvärr försöker regeringen använda något de uppfattar som ett kryphål för att behöva göra så lite som möjligt, säger Torbjörn Ebenhard, som är forskningsledare på Centrum för biologisk mångfald vid Sveriges lantbruksuniversitet.

Enligt regeringens direktiv till Naturvårdsverket ska 1995 ses som ”referensår” för gynnsam referensareal, detta eftersom EU-kommissionen tidigare skrivit att tillståndet för naturen inte får försämras sedan ett lands EU-inträde. Detta skulle betyda att Sverige inte behöver skydda mer naturskog, eftersom mängden naturskog inte har minskat sedan 1995.

Visserligen har en del avverkats men det har kompenserats av att nya områden har pekats ut som naturskog. Det skulle kunna vara en billig lösning eftersom skydd av skog är en kontroversiell och kostsam del av naturskyddet. Men begreppet referensår är inte alls relevant enligt Torbjörn Ebenhard.

– Regeringen prövar det här som ett försök till räddningsplanka, men det är en lägstanivå som inte har någon som helst vetenskaplig förankring, eller stöd i naturrestaureringsförordningen, säger han.

Målet med naturrestaureringsförordningen är att bevara så mycket natur som behövs för att livsmiljöer och arter ska bevaras långsiktigt, och en gynnsam referensareal ska ligga på en nivå där man klarar detta, enligt förordningens definition.

Torbjörn Ebenhard är medförfattare till en artikel om möjligheterna med naturrestaureringslagen som nyligen publicerades i den vetenskapliga tidskriften Ambio. Där konstaterar forskarna att referensåret 1995 innebär ett avsteg från förordningens direktiv om senaste, bästa tillgängliga vetenskapliga underlag.

Hur avgör man vad som är bästa tillgängliga vetenskapliga underlag?

– Det är svårt att säga generellt eftersom det här handlar om nästan 100 olika naturtyper. Men flera studier har lett fram till ett vetenskapligt konsensus om att 10–30 procent av den ursprungliga arealen av en naturtyp behöver bevaras. Någonstans där går en gräns, och kommer man under den får man så stora kanteffekter och isoleringseffekter att många arter inte överlever långsiktigt.

När Naturvårdsverket analyserade hur stora arealer som behöver skyddas ytterligare av EU:s prioriterade livsmiljöer för att bevara dem långsiktigt landade de på cirka 2,5 miljoner hektar när det gäller skog. Det är 10 procent av Sveriges produktiva skogsmark. I dagsläget är omkring 6 procent skyddat. Att skydda ytterligare 10 procent vore kostsamt men det skulle ge en stor vinst utöver de biologiska vinsterna: Vi skulle slippa mycket av de otydligheter, konflikter och höga tonläge som präglar dagens svenska skogsdebatt, skriver Torbjörn Ebenhard och hans kollegor i Ambio.

– I dag har vi ett system där skogsskyddet ställs på sin spets när maskinerna står beredda, markägaren har räknat hem intäkten och sedan plötsligt får avslag från domstolen. Om vi i stället i lugn och ro kunde analysera var de skyddsvärda skogarna finns skulle vi få en stabil process som bygger på samförstånd.

Forskarna får medhåll av Jörgen Sundin som är sakkunnig i biologisk mångfald på Naturskyddsföreningen.

– Bedömningen av hur mycket natur som behöver skyddas ska göras vetenskapligt, och inte utifrån vad det får för konsekvenser för andra intressen. Tyvärr är det just sådant som har läckt in i arbetet som Sverige håller på med nu.

Han pekar på att regeringen i sitt regleringsbrev till Naturvårdsverket uttryckt att naturrestaureringsplanen inte ska medföra några större kostnader eller begränsningar för svenska företag.

Sverige har en färdig naturrestaureringsplan på plats tidigast 2027 och innan dess kan mycket komma att hända. Efter att Naturvårdsverket nu presenterar sitt förslag ska det bearbetas av regeringen tills det i september 2026 ska lämnas vidare till EU-kommissionen, som sedan i sin tur har ett halvår på sig att komma med synpunkter.

Hur de övriga länderna planerar att genomföra förordningen varierar brett, men utifrån en genomgång som europeiska miljöorganisationer har gjort ser det ut som om flera länder kommer att gå i samma riktning som Sverige.

– EU-kommissionen kommer inte att godkänna hur låga ambitioner som helst men det blir svårt för dem att ställa krav om tillräckligt många länder underimplementerar. Särskilt eftersom det finns ett ganska hårt tryck från flera håll om att riva upp naturrestaureringslagen, säger Jörgen Sundin.