F&F 60 år: ”Skriv hälften så långt, högst, och sedan korta lite till”

Skriv kort, helst inte alls. Uttrycket har blivit bevingat i journalistkretsar. Att slösa bort människors tid med en massa ord är en usel idé. I stället ska man säga det man vill ha sagt och göra det snabbt, sedan vill läsarna gå vidare och ägna sig åt annat. Och har man inget avgörande att berätta kan man lika gärna låta bli.

Det gamla journalistuttrycket myntades av Sigge Ågren, som var Expressens redaktionschef mellan 1952 och 1969. På den tiden var det svenska tidningsspråket fortfarande trögt och tillkrånglat, men under hans ledning blev det både rappt och folkligt. Övriga redaktioner hakade på. Tack Sigge!

På Forskning & Framsteg har vi en tradition av fördjupningar. Vi skriver både långt och mycket, i hopp om att bidra med nya insikter och perspektiv. Även om vi förstås också kan uttrycka oss kort och nyhetsmässigt när så krävs. Men särskilt förr om åren blev vi ibland riktigt omfattande.

Det blir kanske som tydligast när man bläddrar i gamla temanummer från Forskning & Framsteg. Under en period på 1960- och 1970-talet var flera nummer på raken just temanummer. Här skriver vi om allt från universum till kvinnor, hav, misslyckanden och sjukhushygien. Vi gjorde temanummer om ”Forska i norr”, ”Ljudet som miljöproblem” och ”Människan under 100 000 år”. Omslaget till ”Spelet om maten” är fiffigt nog illustrerat som ett Monopolspel med klassiska spelrutor, fast med traktorer, majs och morot i stället för tomter, stationer och verk.

Men nog har det hänt att vi varit lite väl långrandiga. Det kanske allra mest oväntade temanumret måste ändå vara nummer 4 år 1979. Inte mindre än 53 sidor är dedicerade till (trum-virvel!) igelkottar.

Hur mycket går det egentligen att skriva om igelkottar? Ganska mycket, ska det visa sig. Här avhandlas allt från blodomlopp till loppor och vinter-sömn. Vi får lära oss att igelkotten ofta finns med som klok rådgivare i gamla folksagor, men att det taggiga djuret inte är så helylle som vi tror, för när två eller fler individer möts uppstår ofta stridigheter. Ibland med avslitna öron och öppna sår som följd. Avslutningsvis bjuds läsaren på de tre verserna i barnsången Tigge Tagge Igelkott. Hur mycket text är egentligen lagom?

Skriv vad det är värt. Det är ett annat klassiskt journalistuttryck som syftar på att texten ska vara precis så lång som situationen kräver. Vid sidan av arbetet som biologi-, miljö- och klimat­redaktör på Forskning & Framsteg undervisar jag i journalistik vid Södertörns högskola och just detta uttryck tenderar att få pannor att rynka på sig på journalistutbildningarna. Ibland finns inga rätta svar, men Sigge Ågren ska visst också ha uppmanat skribenterna att skriva hälften så långt, högst, och sedan korta lite till. Det ligger kanske något i det.

Så här i efterhand var 53 sidor om igelkottar i mesta laget, men kanske var det precis vad som behövdes just då. I en tid av snabba telegram och ännu snabbare nyhetspushar kanske ett temanummer om blåvalar skulle sitta som en smäck även i vår tid. Men tills vidare tror jag att vi nöjer oss med temanumret om hjärnan varje höst.