Filosofen vann vadet om medvetandet

Hjärnforskaren Christof Koch reser sig från sin stol på scenen och hämtar en trälåda bakom kulisserna. Filosofen David Chalmers sitter kvar i strålkastarljuset.

– Oh my God! Det är en låda vin! ropar han.

Publiken skrattar och applåderar. Ungefär 600 personer är bänkade här i Skirball Theater på södra Manhattan i New York. Vinet – två flaskor madeira årgång 1978 och fyra flaskor Pinot noir från Oregon – är belöningen i det som kallats ett av världens mest berömda pågående vad inom vetenskapen.

Vinnaren David Chalmers är filosofiprofessor vid New York University tvärs över gatan, och känd för att ha myntat begreppet the hard problem – den stora gåtan om hur det kommer sig att medvetandet över huvud taget existerar. Förloraren Christof Koch är chef för The Allen institute for Brain Science i Seattle, och initiativtagare till vadet.

Historien börjar med en barrunda i Bremen för 25 år sedan. De båda vännerna besökte den nordtyska staden som talare vid en vetenskaplig konferens om medvetandet. 

– På den tiden ansågs det skadligt för en karriär inom vetenskapen att ägna sig åt något så flummigt som medvetandet, säger Christof Koch.

Bland dem som ville ändra på den saken fanns Francis Crick, en av Nobelpristagarna bakom den banbrytande upptäckten av hur dna-spiralen ser ut. I sextioårsåldern bestämde han sig för att satsa resten av sin karriär på medvetandet, och började så småningom samarbeta med den betydligt yngre Christof Koch. De var trötta på filosofiska spekulationer och efterlyste handfasta experiment. Vägen framåt, ansåg de, var att försöka koppla någon enkel och mätbar process i hjärnan till en specifik subjektiv upplevelse.  

Att hjärnan som helhet är kopplad till medvetandet var en självklarhet. Deras mål var att ringa in en minimal men avgörande komponent: några väl definierade egenskaper hos ett fåtal nervceller som alltid går hand i hand med någon subjektiv upplevelse, till exempel upplevelsen av blå himmel en solig dag. 

Francis Crick och Christof Koch kallade denna komponent för ett ”neuralt korrelat” till medvetandet. Begreppet fick stort genomslag. Neural correlates of consciousness (NCC) var ämnet för konferensen i Bremen för 25 år sedan. 

Under barrundan satsade Christof Koch en låda ädelt vin på att någon skulle hitta denna medvetandets signatur inom ett kvarts sekel. David Chalmers satte emot. Han trodde inte att den drömmen skulle uppfyllas.

Sedan dess har mycket hänt. Christof Koch är numera varm anhängare av en matematiskt invecklad teori om medvetandet som kallas Integrated information theory (IIT). I korthet bygger den på att medvetna upplevelser motsvaras av en viss typ av information i olika slags nätverk. 

För några år sedan träffade jag David Chalmers på en filosofikonferens i Budapest och passade på att fråga om det gamla vadet. Då hade han nyligen pratat med Christof Koch om saken – och upptäckt att ingen av dem längre kom ihåg vad som skulle gälla för att vinna. 

Snopet. Men jag insåg att problemet kanske skulle gå att lösa. Jag var nämligen också i Bremen för 25 år sedan, ditrest för att bevaka konferensen som journalist. Jag var inte med under själva pubrundan, men intervjuade David Chalmers följande morgon. 

Hemkommen från Ungern hittade jag ett kassettband med den gamla inspelningen i en bortglömd låda. I slutet av inspelningen kommer vadet på tal. David Chalmers berättar hur Christof Koch menade att ett neuralt korrelat skulle se ut för att gillas som ett uppfyllt mål: 

– Han sa att det kommer att bestå av ett litet antal nervceller med ett fåtal inre egenskaper. Färre än tio egenskaper, och det kommer att vara tydligt.

Jag mejlade ljudklippet till David Chalmers som svarade direkt: ”Tack, det här är underbart!” och skickade filen vidare till Christof Koch. Det bortglömda vadet hade återuppstått. Och nu ska vinnaren få sitt vin.

Under ceremonin här i Skirball Theater får jag ta plats på scenen och spela upp det gamla klippet. David Chalmers och Christof Koch lyssnar noga till inspelningen, som också var textad på en stor bildskärm.

– Jag tänker inte bråka om det där med inre egenskaper, säger David Chalmers. Vi stryker den delen av vadet. 

I stället tar han fasta på formuleringen om att det neurala korrelatet ”kommer att vara tydligt”.

– Det som är tydligt är att det inte är tydligt, säger David Chalmers.

– Jag måste nog medge det, säger Christof Koch. 

Därmed är saken klar. Eller inte riktigt: 

– Vi fortsätter. Jag föreslår ett nytt vad. Jag slår vad om att det kommer att bli tydligt om 25 år, säger Christof Koch.

Mer skratt och applåder. 

– 2048 alltså. Då kommer du att vara 92 år gammal, säger David Chalmers, som antar vadet.

Efteråt tillägger han att de ska skriva ner noggranna regler den här gången, och dokumentera alltihopa bättre än det gjorde 1998.