Flyktingfrågan hotar dra isär EU
I flera områden inom EU ser vi att de nationella frågorna tar allt mer plats. Ett exempel är flyktingpolitiken.
EU-medborgarna rankar immigrationen som den största utmaningen för EU, enligt Eurobarometern. På andra plats ligger terrorhotet. EU-medborgarna är dock överlag positiva till migration från andra EU-länder, men mer skeptiska till migration från länder utanför EU. Det framgår i kapitlet ”Flyktingkrisen och nationalstatens återkomst” i forskarantologin EU och nationalstatens återkomst. Europaperspektiv 2019(Santérus förlag 2019).
– Ambitionen, eller den påstådda ambitionen, är att EU ska ha en gemensam flyktingpolitik. Men tittar man på enskilda länderna så ser man att detta i praktiken inte fungerar.
Det säger Magnus Henrekson, som är professor i nationalekonomi vid Institutet för Näringslivsforskning, och medförfattare till detta kapitel.
Trots att länderna har skrivit under samma avtal och följer samma förordningar så blir utfallet i form av antal flyktingar väldigt olika mellan olika länder.
– De EU-länder som tar emot minst antal flyktingar per capita under perioden 2006–2017, till exempel Portugal och Kroatien, har tagit emot långt mindre än en hundradel av vad Sverige gjort, som toppar denna lista, säger Magnus Henrekson. Detta trots att Portugal ligger mycket nära Afrika, till skillnad från Sverige. Så det är klart att andra faktorer än geografi spelar roll för fördelningen av flyktingar.
Istället kan det handla om faktorer som trösklar för att kvalificera sig för ekonomiskt bistånd och sociala förmåner som styr migrationsströmmarna.
Magnus Henrekson menar att flyktingmottagandet inte har fungerat på EU-nivå på grund av att det inte har funnits någon acceptans för en gemensam flyktingpolitik i respektive länder. Och detta kan vara en delförklaring till att tilliten till unionen har fallit bland medborgarna sedan 2007: ”De försök som gjorts av länder med en generösare flyktingpolitik, som Tyskland och Sverige, att övertyga de mer restriktiva länderna att öka sitt flyktingmottagande har hittills inte lyckats och har bidragit till ökade spänningar bland EU:s medlemsländer”, skriver forskarna. Detta leder på sikt till en förstärkning av nationalstaten på EU:s bekostnad.
– Om man inte besinnar sig utan fortsätter en politik som inte efterfrågas av medborgarna så kommer vi nog ser mer av de desintegrationstendenser vi redan sett, säger Magnus Henrekson.
Hur hanteras detta inom EU i nuläget?
– Nu talar man inom EU centralt allt mer om repatriering av flyktingar och om att hjälpa människor på plats. Denna diskussion hör man dock inte i Sverige, där politikerna valde att inte bry sig om till exempel Dublinförordningen under 2015, när man lät flyktingar komma in från Danmark, i strid med principen om att asyl ska sökas i det första EU-landet en flykting kommer till.
Varför är just flyktingfrågan så svår att lösa inom EU?
– Den handlar om nationell identitet och detta har uppenbarligen långt mer emotionell sprängkraft än vad många ville tro – och detta verkar också långt viktigare än olika rent ekonomiska frågor.
