Forskare om rapporten: De värsta scenarierna mindre sannolika – men det är bråttom ändå

Markku Rummukainen är professor i klimatologi vid Lunds universitet, och har företrätt Sverige i FN:s klimatpanel IPCC. Här svarar han på fyra frågor om den nya rapporten.

Text Oskar Alex
Publicerad

Markku Rummukainen är professor i klimatologi vid Lunds universitet.
Image: Kennet Ruona

Vilka är dina generella tankar kring resultaten?
– Det är den mest omfattande sammanställningen av kunskapen inom detta område som finns. Dels fördjupar den sådant vi redan känner till: att klimatförändringen pågår, att det är vi som är orsaken, och att framtida utsläpp är avgörande för hur stor förändringen slutligen blir. Det som är ”nytt-nytt” är bland annat kopplingen mellan klimatförändringar och den ökade förekomsten av extremväder, som är starkast när det gäller värmeböljor och skyfall. 

Hur mycket måste utsläppen minska för att hålla målet från Parisavtalet, det vill säga en ökning på maximalt 1,5 grader?
– Det är en fråga om sannolikhet. Om vi vill nå målet med 50 procents sannolikhet kan vi inte släppa ut mer än ytterligare 500 miljarder ton koldioxid, den så kallade kolbudgeten. Släpper vi bara ut 400 miljarder ton är sannolikheten i stället 67 procent. I jämförelse uppgår utsläppen i dag till omkring 40 miljarder ton om året.

F&F i din mejlbox!

Håll dig uppdaterad med F&F:s nyhetsbrev!

Beställ nyhetsbrev

Med andra ord är det bråttom att få till en förändring?
– Ja, tiden går och utsläppen har fortsatt att öka under de senaste åren. Så länge utsläppen ökar blir klimatomställningen ännu mer av en utmaning. Det handlar om att börja minska kraftigt nu och komma ner till netto noll omkring 2050. Även andra klimatutsläpp behöver minskas, till exempel av metan.

Hur pass optimistisk känner du dig, baserat på de nya resultaten?
– Jämfört med fem–tio år sedan finns mer på gång i världen vad gäller klimatåtgärder, till exempel att många länder skärper till sina mål. De allra värsta scenarierna som det talades mycket om tidigare är därför inte lika sannolika längre. Mer sannolikt just nu är scenarier mellan de sämsta och de bästa, och kanske kan vi närma oss de bättre med fortsatt arbete för att försöka uppnå Parisavtalets mål.

Text Oskar Alex
Publicerad

Upptäck F&F:s arkiv!

Se alla utgåvor