Genterapi ger hörsel åt döva barn

Vid Children’s hospital of Philadelphia har en 11-årig pojke börjat kunna höra efter att ha genomgått en ny typ av genterapi. Det handlar om en behandling som riktar sig mot en ovanlig form av medfödd dövhet som beror på en mutation i en gen som kallas OTOF. Mutationen förhindrar bildandet av ett protein, otoferlin, som behövs för att hårcellerna i hörselsnäckan ska kunna överföra ljudsignaler till hörselnerven.

Den 11-åriga pojken behandlades i ena örat i oktober förra året. Fyra månader senare kunde pojken höra ljud för första gången i sitt liv.

De kliniska försöken finansieras av läkemedelsföretaget Elli Lilly. Under en stor konferens om öron-, näs- och halssjukdomar som inleds den 3 februari i Anaheim, USA, kommer resultat från behandlingen av ytterligare en patient att presenteras.

– Det är ett enormt steg framåt. Man har tidigare visat det här på försöksdjur, men att man nu även gjort det på människor är väldigt spännande, säger Barbara Canlon, professor i hörselfysiologi vid Karolinska institutet per telefon från USA.

Hon är på plats för att själv medverka vid konferensen där ytterligare fyra genterapiprojekt riktade mot otoferlin kommer att presenteras. Bland annat kommer kinesiska forskare att berätta om sin studie, publicerad i The Lancet, där fem av sex döva barn som behandlats med samma typ av genterapi delvis kunde höra. En annan kinesisk studie visade samma sak efter behandling av två barn.

Vid behandlingen injiceras en fungerande kopia av OTOF-genen som inte innehåller mutationen till hörselsnäckan i innerörat.  Genen, som består av 6 000 baspar, är dock för stor för att transporteras i ett stycke. Forskarna har därför delat på genen i två delar som var och en packats in i ett ofarligt virus. Dessa har sedan sprutats in i hörselsnäckan. Väl på plats har de två genbitarna förenats igen och tillverkningen av otoferlin har kunnat komma igång.

– Så fort de rätta cellerna får en viss mängd av det här proteinet så börjar de fungera igen och signalerna når fram till hjärnan, säger Barbara Canlon.

Forskningen har pågått länge för att få genterapi att fungera för hörselsjukdomar. I fallet med otoferlin är det endast en enstaka mutation som förhindrar bildandet av just det proteinet. Det kan därmed betraktas som ett förhållandevis ”lätt” problem, förklarar Barbara Canlon.

– Det finns andra hörselsjukdomar som är betydligt mer komplicerade och där genterapi ligger längre fram i tiden. Men att man nu lyckats med otoferlin innebär en ny era för att behandla hörselproblem.

Ett frågetecken är dock hur länge effekten av genterapin kommer att hålla i sig.

– Kommer effekten att klinga av efter en tid? Det vet vi inte ännu, säger hon.

Hörselsnäckan ligger djupt inne i skallen och det vanligaste sättet att nå den är genom trumhinnan och vidare genom det membran som håller vätskorna inne i hörselsnäckan på plats.

 – Det finns en risk här att man skadar membranet och att vätskorna läcker ut. Skulle det uppstå ett läckage finns risk att viruspaketen med gener sprids till hjärnan. Det är därför något som måste kontrolleras noga.

I samarbete med forskare vid University of Rochester, USA, har Barbara Canlon utvecklat ett alternativt sätt att leverera läkemedel till höselsnäckan från nacken via hjärnvätskan. Metoden är godkänd i USA för vissa hjärnsjukdomar. Test på döva möss har visat att den fungerar för genterapi.  Enligt Barbara Canlon skulle det kunna bli ett mindre riskfyllt sätt att nå in i hörselsnäckan även hos människor.