Hälften symtomfria med ny PMS-behandling

Mellan tre och fem procent av kvinnor i barnafödande ålder mår psykiskt dåligt inför varje menstruation, och när dessa symtom är allvarliga kallas tillståndet premenstruellt dysforiskt syndrom, PMDS.

Inger Sundström-Poromaa, överläkare i gynekologi och professor i gynekologi och obstetrik vid Uppsala universitet, har lett studien.

– Att må dåligt inför menstruationen är ett vanligt men lite bortglömt problem, som jag ser som ett kontinuum. Lite mildare symtom går ofta under beteckningen PMS, medan de som har en tydlig depression inför varje mens får diagnosen PMDS, säger hon.

I dag behandlas dessa kvinnor ofta med antidepressiva läkemedel, vilka ger god effekt hos 80–90 procent av kvinnorna.

– Men vi har i en äldre studie visat att bara hälften fortsätter sin behandling mer än ett halvår, på grund av biverkningar. Antidepressiva mildrar symtomen, men vi ville se om det gick att komma åt själva roten till problemet, säger hon. 

Progesteron är ett hormon som produceras under menstruationscykeln. Läkemedlet man undersökte var en så kallad progesteron-receptorhämmare. Det verkar genom att binda till progesteron-receptorer i hjärnan, så att dessa blockeras. Då kan inte progesteron ha sina vanliga effekter som bland annat innebär påverkan på humöret. Läkemedlet, vars verksamma substans kallas ulipristal acetat, används i dag vid behandling av muskelknutor i livmodern, som ger mycket kraftiga blödningar.

I studien lottades 95 kvinnor med konstaterad PDMS till att under tre månader antingen få läkemedlet eller verkningslös behandling, placebo. Varken kvinnorna eller forskarna visste under studiens gång vem som lottats till vad. För att undersöka hur kvinnorna mådde fick de dagligen notera sina symtom, både fysiska och psykiska, i en mobiltelefon-app.

Efter de tre studerade månaderna rapporterade hälften av kvinnorna som fått läkemedlet att de var helt befriade från sina psykiska symtom, medan motsvarande andel var 20 procent i placebo-gruppen.

– Vi kallar det en ”proof of principle”-studie, alltså att själva konceptet håller. Men för att kunna använda denna slags behandling kliniskt, behöver resultaten upprepas i en större studie. Det har vi som akademiska forskare inte råd med, men det finns läkemedelsbolag med liknande produkter på väg in på marknaden som borde nappa, säger hon.

Just det läkemedel som användes i studien har nämligen visat sig i mycket ovanliga fall ge leverskador, vilket skett för 1 kvinna av 100.000–200.000 behandlade, berättar Inger Sundström-Poromaa.

– Det innebär att de som ändå behöver behandlingen för muskelknutor i livmodern, behöver följas upp med leverprover. Samtidigt innebär de operationer som krävs om kvinnorna ej får läkemedelsbehandling också en risk, då dessa beräknas ha en dödlighet på 7 per 100.000 opererade. Det är svårt att få bort all risk i medicinska behandlingar, säger hon.

Hur ska man då tolka att en femtedel av kvinnorna som fick den overksamma behandlingen, placebo, ändå rapporterade att de blev symtomfria? 

– Det är mycket vanligt med stark så kallad placebo-effekt vid studier av psykisk ohälsa – trots att behandlingen är verkningslös upplevs ändå förbättring, då man blir omhändertagen och lyssnad på, säger Inger Sundström-Poromaa.

Forskning & Framsteg har tidigare skrivit om placebo, nu senast i artikeln Därför spelar färgen på placebon roll.

Hela den aktuella studien publiceras i den vetenskapliga tidskriften American Journal of Psychiatry.

I nästa steg vill forskarna mer noggrant kartlägga progesterons roll i hjärnan, för att bättre förstå varför en hämning av hormonets effekt gav de positiva verkningarna de såg i studien. I hjärnan har progesteron stark påverkan på centrala nervsystemet och dess signalsubstanser.

Inger Sundström-Poromaa berättar att ett 30-tal av kvinnorna i studien även har genomgått magnetkameraavbildning, vid ett tillfälle inför att de började med läkemedlet eller placebon, och tre månader senare.

– I kameran fick de bland annat spela ett hopplöst spel där man bara förlorar, vilket ju provocerar fram irritation. Här såg vi skillnad mellan de som fick läkemedlet och inte, säger hon.

Dessa data håller forskarna nu på att analysera. Hon tror dock att det kommer att ta tid innan denna slags behandling kommer fler till del, delvis då den är kostsam. En ”bieffekt” är att progesteron-receptorhämmarna även hindrar ägglossningen. Det innebär att de även fungerar som preventivmedel.

– Ett preventivmedel som dessutom botar PMS tror jag kan ha stor potential framåt, säger Inger Sundström-Poromaa.