Här är sociala medier-läkarens vanligaste frågor

Med sitt sociala medier-konto Dr. Tracy når allmänläkaren Tracy Ghattas hundratusentals unga med kunskap om kroppen och hälsa. År 2024 fick hon utmärkelsen Årets allmänbildare som utses av Vadvivet.se. Dr. Tracy avslutar varje video med ”Och då vet ni!” vilket blev titeln på hennes nya bok.

1 | Du pratar redan om dessa frågor på sociala medier – varför valde du att skriva en bok?

– Jag får samma frågor hela tiden. Videon om hemorrojder har jag kanske gjort fem gånger. Varje oktober måste jag också påminna om hur man undersöker sina bröst, då det är den internationella månaden för att uppmärksamma bröstcancer. Och varje månad behöver jag kanske prata om akne. Det är lättare att allting bara finns samlat i en bok. Jag tänker att man kanske läser hela boken någon gång. Sedan när man undrar något så kommer man ihåg ”ah men just det, det stod ju i den boken” och då kan man gå tillbaka och läsa om det.

2 | Det här är ju ett uppslagsverk om sjukdomar och kroppstillstånd. Hur lyckades du göra boken så personlig? 

– Jag skrev exakt som jag pratar och bokförlaget hade inget emot det. Alla uppmuntrade mig att skriva så. Till exempel så skriver jag ”Nageltrång – min mardröm”.  Att bara skriva ”nageltrång” är så sterilt. De som känner mig vet att jag hatar det.

3 | Vem är det den här boken riktar sig till?

– Det blir automatiskt mot en något yngre publik. Jag tänker att majoriteten av de som följer mig är mellan 15 och 35 år. Språket och ämnena passar dem.

4 | Varför valde du att vara på sociala medier från början?

– Jag började med sociala medier för att jag själv skulle lära mig. Men sen fick jag frågor och nu känns det mer som ett ansvar. Jag fortsätter att lära mig saker, vilket är väldigt bra för mig. Jag måste hålla mig uppdaterad på studier och så eftersom folk kommer ställa frågor.

5 | Varför tycker du att läkare eller vårdpersonal ska vara på sociala medier?

– I dag får jag inte den frågan lika ofta, men det finns en äldre generation som inte är van vid det här och det är de som styr vården just nu. Därför dyker den frågan fortfarande upp. Det är en rimlig fråga och det är viktigt att bemöta den. I den generation som växer upp i dag så är det många av oss som tänker att det är en självklarhet att vi ska vara där. Behovet finns. Jag reflekterar över det i boken.