Hjärnan kan bevaras i tusentals år

När arkeologer hittar hjärnvävnad i huvudskålen på människor brukar det väcka en viss uppståndelse: ”Kolla, hjärnan finns kvar!” Hjärnan har ansetts vara lika förgänglig som andra mjukdelar. Men arkeologer vid University of Oxford i Storbritannien konstaterar nu i en stor studie att det inte alls är så ovanligt att de hittas.

I sin undersökning har forskarlaget dammsugit arkeologiska rapporter världen över och studerat vilka omständigheter som gör att hjärnor kan bevaras. De hittade över 4 400 exempel på helt eller delvis bevarade hjärnor i olika grader av nedbrytning. De äldsta är över 12 000 år.

I Sverige har skallar med hjärnvävnad hittats i Motala, där en spektakulär gravplats grävdes ut åren 2009 till 2013. Gravplatsen hade för 8 000 år sedan anlagts på botten av en grund sjö som senare uppgrundats till våtmark och i dag är torrlagd. Några av skallarna hade monterats på trästavar, vilket väckte uppmärksamhet i hela världen.

Just hjärnfynden låg dock arkeologerna lågt med i sin kommunikation med medierna, berättar grävledaren Fredrik Hallgren på Stiftelsen kulturmiljövård.

– Skallbenet var lite upplöst och ansiktes täcktes av en vit kalkpasta. Vi tänkte att det var något slags utfällning av ämnen från våtmarken. Men sedan insåg vi att det troligen var en ansiktsmask av något slags gips, som även hittats i Baltikum. Det gjorde att hjärnsubstansen skyddats när hål i kraniet täppts till.

När en arkeolog lyfte lite på skallen lossnade en bit och hon kunde se något inuti. Kraniet togs upp som preparat, det vill säga med omgivande jord kvar, och analyserades i labb.

– Vi såg att det var hjärnsubstans och att det fanns en inbäddad trästav inuti, så även den skallen hade suttit monterad på en trästav. Kanske hade de flesta skallarna varit det, för det låg många stavar strödda runtikring, säger Fredrik Hallgren.

Även vid Alvastra pålbyggnad, en träplattform med hus byggd på en mosse invid Tåkern, hittades ett kranium med bevarad hjärna i början av 1900-talet. Men det finns fler exempel, berättar osteologen Clara Alfsdotter på Nationellt forensiskt centrum.

– Vi hittade rester av hjärnor bland annat när vi grävde ut en kyrkogård från 1500–1600-talet i Nya Lödöse, en föregångare till Göteborg. Det är inte så ovanligt att hjärnan är den enda mjukdelen som bevarats. Jag tror att det delvis beror på att kraniet skyddar den, då det kommer in mindre syre. Men även att lerjordarna där vi grävde ut kyrkogården skapar en syrefattig miljö.

Forskarna vid Oxford konstaterade i sin studie att hela 1 300 av hjärnorna hade bevarat trots att alla andra mjukdelar var nedbrutna. Hjärnorna delades in i olika kategorier som torkade, frusna, garvade (ofta i mossar) och förtvålade (där vävnad ombildats till fettsyror och salter), beroende på vilken typ av miljö hjärnorna utsatts för.

Genom att öka medvetenheten om att hjärnor faktiskt kan bevaras hoppas forskarna att man ska kunna studera bland annat eventuella spår av sjukdomar.

– Det är ganska nytt att man kan söka spår av sjukdomar genom genetiska analyser. Ett problem kan dock vara att hjärnvävnaden kan ombildas till andra stabila molekyler. De hjärnor vi hittat har mest varit som fet lera, de hade omvandlats kemiskt. Det kan förstås finnas större chans med hjärnor som hittats frusna högt upp i Anderna och andra glaciärer, säger Clara Alfsdotter som just nu forskar i ett projekt om mänsklig nedbrytning i olika miljöer i Sverige.