Immunsystemets skumceller hjälper hjärntumören att växa

Varje år drabbas omkring 500 vuxna i Sverige av glioblastom som är både den vanligaste och mest aggressiva formen av hjärntumör. I genomsnitt är överlevnaden endast ett år och bara några få procent lever fem år efter diagnos. Dessutom förekommer aggressiva gliom hos barn. Dagens behandling är operation, följt av strålning och cellgifter.

– Men det ger bara marginellt ökad överlevnad, så vi behöver ta fram bättre behandlingar för denna patientgrupp, säger Mattias Belting, professor i onkologi vid Lunds universitet och överläkare i neuro-onkologi vid Skånes universitetssjukhus.

Han beskriver att forskning inom tumörområdet på senare år har ändrat inriktning: Från tidigare fokus på mutationer som kan öka risken för cancer, försöker man nu bättre förstå tumörens mikromiljö och samspelet mellan tumörceller och de celler som ingår i immunförsvaret.

– I dag talas det mycket om precisionsmedicin baserat på sekvensering av tumörcellers hela arvsmassa, men som onkolog är jag skeptisk eftersom situationen är mer komplex vid glioblastom och många andra tumörtyper, säger Mattias Belting.

Glioblastom är svårt att behandla eftersom tumören växer in i den intilliggande, friska hjärnvävnaden, men också för att den lokalt kan stänga ner kroppens immunförsvar. För att begripa hur det går till har Mattias Beltings grupp undersökt tumörvävnad från patienter med glioblastom. De kunde då identifiera ett speciellt slags immuncell, så kallade skumceller.

Dessa har fått sitt namn för att de är fyllda med fett och därför ser skummiga ut i mikroskop. Skumceller bildas från så kallade makrofager som normalt utgör första linjens försvar i immunsystemet. Dessa ”storätare” är namngivna efter grekiskans makro som betyder stor, och fagocytera som betyder att äta. Makrofager tar alltså upp främmande material – men om de äter mycket fett omvandlas de till skumceller. 

– Vi är de första som i vävnad från patienter kunnat visa hur skumceller verkar inne i tumören. Har makrofager väl samlat på sig fett och blivit till skumceller kan de inte längre äta cancerceller, utan börjar i stället att aktivt hjälpa tumören att växa, säger Mattias Belting.

Forskningen visar att skumcellerna gör detta på två sätt – dels utsöndrar de ämnen som bidrar till bildandet av nya blodkärl som ger tumören syre och näring, dels sänder de ut signaler som stänger ner aktiviteten hos immunförsvarets T-celler.

Forskarna har också undersökt patienternas överlevnad efter operationen.

– Det fanns en tydlig koppling mellan många skumceller i tumören och sämre prognos, säger Mattias Belting.

För att minska bildandet av skumceller i tumörerna använde forskarna ett läkemedel som tidigare utvecklats mot skumceller vid åderförfettning. För att studera läkemedlets roll vid glioblastom tillsattes substansen till odlade minitumörer från patienter.  

– Då såg vi att bildningen av skumceller hindrades, och med det även de tumöraktiverande effekterna, säger han.

Resultaten är publicerade i tidskriften Science Translational Medicine.

I nästa steg testar forskarna läkemedlet i försök med djur – ett nödvändigt steg innan det kan bli aktuellt att försöka behandla patienter.

– Vi använder möss med hjärntumörer för att på bästa vis återspegla hur mänskliga glioblastom utvecklas, säger Mattias Belting.

Tidiga och ännu opublicerade data antyder att läkemedlet har ett slags dubbel effekt: Det hindrar makrofager att utvecklas till skumceller, men det faktum att makrofagerna inte äter upp fettet innebär också att detta ansamlas i tumören.

– Det verkar som att dessa fria fettdroppar kan vara direkt giftiga för cancercellerna, vilket ju är oerhört spännande! Men det är ännu för tidigt att veta om detta kan ha klinisk betydelse, även om vi förstås hoppas på det, säger Mattias Belting.