”Inte bra för klimatet att tanka bilen med skog”

I artikeln ”Reduktionsplikten behövs för att nå klimatmålen” återger Forskning & Framsteg oemotsagt slutsatsen att ett tvång att blanda in biobränslen i bensin och diesel är ”nödvändigt” för att Sverige ska nå klimatmålen. Denna slutsats, som kommer från Energimyndighetens analys av reduktionsplikten, är dubbelt felaktig. Dels för att det finns många andra sätt att minska användningen av fossil bensin och diesel – man kan till exempel i högre grad och snabbare övergå till att använda elfordon, resa kollektivt eller helt enkelt resa mindre. Dels för att också biobränslen påverkar klimatet. Förbränning av biobränslen respektive fossila bränslen är nämligen i grunden samma sak – en kemisk reaktion där organiska kolföreningar under hetta och i kontakt med luftens syre förvandlas till koldioxid och vatten och därvid avger energi.  

Alla biobränslen härrör från olika sorters ingrepp i naturliga ekosystem som minskar deras kolförråd och leder till förhöjd koldioxidhalt i atmosfären. Av den extra koldioxid, utöver naturliga nivåer, som nu finns i atmosfären, härrör cirka 70 procent från förbränningen av fossila bränslen och cirka 30 procent från förstörelse och degradering av naturliga ekosystem. I ett kort tidsperspektiv har biobränslen till och med ännu större klimatpåverkan per energienhet än fossila bränslen, eftersom deras energidensitet är något lägre. I ett långt tidsperspektiv är klimatpåverkan från fossila bränslen dock ännu större än den från biobränslen, eftersom nybildningen av fossilolja i underjordiska lager går långsammare än nybildningen av biomassa genom fotosyntes i levande växtlighet. 

Att förbränning av biobränslen ger omedelbara koldioxidutsläpp är i praktiken betydelselöst om råvaran består av sådant som annars hastigt skulle ha förmultnat och så brutits ner till koldioxid och vatten på naturlig väg. Halm, fjolårsvass, använd frityrolja samt vissa andra avfalls- och restprodukter är exempel på sådant som kan användas som råvara till i princip klimatneutrala biobränslen. Klimatpåverkan av biobränslen blir däremot mycket större om man som råvara använder till exempel träd som avverkas vid bara 50–100 års ålder fast de skulle ha kunnat fortsätta växa och lagra in kol i ytterligare hundratals år, och sedan finnas kvar i skogen nästan lika länge till i form av död ved. Rapporten från Energimyndighetens anger att nästan 2/3 av biobränslena år 2030 kommer att baseras just på sådan skogsråvara som alltså är allt annat än klimatneutral! 

Det hävdas ofta att biobränslen från skogen är klimatneutrala eftersom de görs endast av ”rester”, men detta stämmer inte. Skogsavverkningen drivs av den kombinerade efterfrågan på sågtimmer, massaved och biobränslen. I kubikmeter räknat är mängden råvara som används för biobränslen nästan lika stor som den som används till sågtimmer. Skogsavverkning är inget oundvikligt utan är något vars nivå kan styras – och de facto styrs – av politiska beslut.  

Att dra ner på skogsavverkningarna för att i stället låta skogarna stå kvar – så att deras kolförråd inte bara bevaras utan också sakta återhämtar sig till sina naturliga nivåer – är en av de enklaste och billigaste åtgärder Sverige kan göra för att omedelbart minska sin klimatpåverkan. Att utvinna stora mängder biobränslen ur skogen – för att blanda in i fossil bensin och diesel – kräver dock tvärtom fortsatt höga avverkningsnivåer. På det sättet kan reduktionsplikten till och med bli kontraproduktiv i och med att den försvårar den minskning av skogsavverkningarna som är nödvändig just av klimatskäl.