SvD-journalisten om spekulationerna efter Nobelläckan: ”Det är absurt!”

Våren 2010 stals Nobelhandlingar ur en parkerad bil, inklusive en lista över det årets tänkbara kandidater för Nobelpriset i fysiologi eller medicin. Under sommaren skickade tjuven ett anonymt brev där han eller hon hotade med att lämna handlingarna till en tidning.

Samma morgon som tillkännagivandet i oktober 2010 avslöjade Svenska Dagbladet i förväg att priset skulle gå till Robert Edwards för utvecklandet av provrörsbefruktning, IVF. Kommittésekreteraren Göran K. Hansson har sedan dess varit övertygad om att det fanns ett samband mellan de stulna handlingarna och avslöjandet i tidningen, något han bland annat spekulerar om i Forskning & Framsteg i en artikel 6 oktober i år.

Inger Atterstam, journalisten bakom avslöjandet i Svenska Dagbladet, beskriver spekulationerna som befängda.

– Hans anklagelser är totalt felaktiga. Inbrottet och den där lappen hade ingenting med vår publicering att göra. Som seriös tidning skulle vi aldrig ta risken att påstå något på så lösa boliner. Jag är en väl etablerad medicinjournalist och har bevakat Nobelpriset i 30 år, så jag hade mina källor, säger Inger Atterstam.

I ett mejl till Forskning & Framsteg kommenterar Göran K. Hansson kritiken: ”Jag kan bara konstatera att jag i augusti 2010 fick ett anonymt brev där det stod att man skulle lämna våra Nobelhandlingar till en tidning. Sex veckor senare publicerade Svenska Dagbladet det årets Nobelpris i förväg. Inger Atterstam vill inte svara på några frågor om hur det gått till. Hennes enda svar är att hon är etablerad och att mina funderingar är befängda och absurda. Läsaren får själv ta ställning.”

Inger Atterstam deltog själv inte på presskonferensen där 2010 års pristagare offentliggjordes, eftersom hon var bortrest. Hon säger att hon efteråt blev kontaktad av Nobelrepresentanter.

– De här herrarna krävde att jag skulle tala om hur jag hade gått till väga, men för en journalist är det självklart att aldrig röja sina källor. Och det är ingen Guds lag att man inte får skriva vem som får Nobelpriset före klockan 12 en viss dag, säger Inger Atterstam.

När Forskning & Framsteg frågar Göran K. Hansson om detta svarar han per mejl att han inte känner till vilka Nobelrepresentanter som ska ha kontaktat Inger Atterstam. Däremot konfronterade han Svenska Dagbladets dåvarande ställföreträdande ansvarige utgivare Martin Jönsson om brevet. Martin Jönsson hänvisade då till källskyddet, en lagstiftning som innebär att journalister som har tagit emot ett tips eller en uppgift inte får röja identiteten för den som vill vara anonym. I sin bok I Nobels hemliga tjänst (Fri tanke) skriver Göran K. Hansson: ”Jag kunde förstås inte låta bli att fråga hur mycket Svenskan hade betalat för brevet, och fick till svar en föreläsning om tidningens höga pressetik som uteslöt att man skulle betala för tips. Fan tro’t, tänkte jag, och gick därifrån.”

I sitt mejl i dag skriver han: ”Det stämmer att en journalist eller tidning inte får avslöja källor som begärt att få vara anonyma, så jag fick låta saken bero. Men ingen kan förbjuda mig att reflektera över det som skett.”

I sin bok och i Forskning & Framstegs tidigare artikel spekulerar Göran K. Hansson också kring att Svenska Dagbladet kanske övervakade byggnaden och såg att just gynekologer var flitiga besökare, och att man på så sätt kunde avgöra vem som skulle få priset.

– Det är absurt! Det är bara något som de har fabricerat för att misskreditera tidningen och mig, säger Inger Atterstam.

Hur säker var du på din sak, när Svenska Dagbladet publicerade namnet på vinnaren i förväg?

– Helt säker så klart. Vi hade försäkrat oss på flera sätt om att det var helt riktigt, och det jag skrev stämde ju också, säger Inger Atterstam.