”Kina är ett ovanligt exempel”

2024 års ekonomipris delas ut till den amerikanska forskartrion Daron Acemoglu, Simon Johnson och James A. Robinson.

– Priset handlar om en av de största frågorna i samhällsvetenskaperna: Varför är välståndet så olika mellan länder? Pristagarna har pekat på att institutionell kvalitet är av avgörande betydelse för inkomstskillnaderna, säger Peter Fredriksson, professor i nationalekonomi på Uppsala universitet och ledamot av kommittén för priset i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne.

De tre amerikanska forskarna har undersökt hur olika länder har påverkats av koloniseringen, men de studerar inte effekten av koloniseringen per se, förklarar han.

– Koloniseringen hade förstås en direkt negativ effekt för ursprungsbefolkningarna i de koloniserade länderna.

Snarare har pristagarna studerat den variation som uppstod i samband med koloniseringen. Lite förenklat beskriver han att när förutsättningarna var sådana att de europeiska kolonisatörerna bosatte sig i landet så skapade de också institutioner som gynnade dem själva.

– Det blev institutioner som var inkluderande, hade demokratiska inslag, värnade äganderätt och så vidare. När förutsättningarna var sådana att européerna inte bosatte i de koloniserade länderna, då implementerade man i stället extraherande institutioner för att suga ut så mycket resurser som möjligt.

Vilka länder är exempel på dessa två varianter?

– Exempel på länder med inkluderande institutioner är till exempel USA, Kanada, Australien och Nya Zeeland. De som mer har extraherande institutioner är framför allt länder i Afrika. Belgiska Kongo är ett skräckexempel.

Peter Fredriksson nämner den privata äganderätten som en av de viktiga delarna, men det kan också vara tillgången till utbildning och i vilken grad det finns ett ekonomiskt omfördelningssystem som gör att tillväxten kommer många till gagn.

Vilket genomslag skulle du säga att den här forskningen har haft?

– Den har haft en väldigt stor betydelse inom vetenskapen, inte bara inom mitt eget ämne, nationalekonomi, utan även inom statsvetenskap, eftersom det handlar om demokrati och kultur. Den har även haft påverkan inom ekonomisk historia.

På vilket sätt?

– De tre forskarna visar på institutioners avgörande roll, så i den meningen så är det väldigt viktig forskning. FN har anammat frågan om institutioners betydelse när de pratar om sina utvecklingsmål. De betonar vikten av effektiva och transparenta institutioner på alla nivåer av styret.

Kan det även ha påverkan på biståndspolitik och andra politikområden?

– Det kan det ha, och det borde det ha. Det är klart att du inte vill stoppa in mer pengar i korrupta regeringar. Man kan också tänka sig att det finns starka argument för att man vill hjälpa länder där man visar en vilja till att göra institutionell förändring.  

Det här är ett pris som är till synes ganska lätt att förstå. Ser du någon risk att något missförstås?

– En viktig fråga är att deras forskning inte säger någonting om effekten av kolonisering som sådan. De institutioner som etablerades i till exempel USA syftade till att skapa så bra förutsättningar som möjligt för de europeiska kolonisatörerna. Det är klart att det kortsiktigt var en katastrof för ursprungsbefolkningarna. Det är viktigt att skilja på det.

Pristagaren Daron Acemoglu uttryckte vid pressträffen en viss oro för utvecklingen i USA och andra västerländska länder i dag. Det finns en förtroendebrist där allt fler inte ser fördelarna med en demokrati.

Vad tänker du om Daron Acemoglus kommentar?

– En lärdom som man kan ta med sig från deras forskning är att när en viss typ av institution har etablerat sig så är det svårt att förändra den. Om de demokratiska inslagen försämras så är det svårt att gå tillbaka.

De pratar ju om kolonisering och förändringar som ligger ganska lång tid tillbaka. Hur påvisar man att samma typ av mekanismer är relevanta nu?

– Det är sant att de bara tittar på de länder som koloniserades, men man kan notera att många av de länder som är låginkomstländer i dag har varit koloniserade på något sätt. Resultaten har ju direkt relevans för dessa länder. Det är också så att några av de som är de rikaste länderna i dag också har varit koloniserade. Vi pratar till exempel om USA, Kanada och Singapore. Stora delar av världen har någon gång varit koloniserad. Resultaten är sannolikt generaliserbara, åtminstone kvalitativt sett.

Hur kan Kina, som är en icke-demokrati, trots det vara så ekonomiskt framgångsrikt.

– Det Kina gjorde var att de reformerade sina ekonomiska institutioner utan att förändra de politiska institutionerna, vilket är lite ovanligt om man tittar tillbaka i historien. Det krävs ofta att man gör politiska reformer innan man gör ekonomiska reformer.

Så vad visar exemplet Kina?

– Kina är ett exempel på att ekonomiska institutioner är viktiga. Ett skäl till Kinas tillväxt var att de stärkte den privata äganderätten. Samtidigt förekommer ju nepotism och korruption i det kinesiska systemet. Det hämmar den ekonomiska tillväxten, eftersom investeringar inte går till de områden där avkastningen är som störst. Vi vet inte heller hur tillväxten skulle ha varit om Kina hade varit demokratiskt – den kanske kunde ha varit ännu större.