”Kinas hot mot forskare i Sverige utmanar samarbeten”

Kina är på frammarsch som forskarnation, och att samarbeta med landet har blivit allt viktigare även för svensk forskning. Kina är i dag den fjärde vanligaste samarbetspartnern för svenska universitet och forskningsinstitut. Men samtidigt pågår en utveckling där Kinas auktoritära styre sträcker sig allt längre utanför landets gränser genom repression, riktad inte minst mot medlemmar av den kinesiska diasporan. På senare år har det blivit allt tydligare att denna sorts repression även påverkar akademin, bland annat i form av övervakning och förtryck av kinesiska studenter utomlands. Även om andra auktoritära länder arbetar på liknande sätt pekar människorättsorganisationer på hur Kina utmärker sig på området både i omfattning och sofistikation.

I vår nyligen genomförda studie ”Forskning med förbehåll? Auktoritär påverkan i svensk-kinesiska forskningsrelationer” visar vi att auktoritär påverkan från Kina även förekommer mot forskare i Sverige. Denna påverkan sker främst mot Kinavetare, som forskar om Kinas kultur, politik och samhälle. Även om denna grupp utgör en liten del av de forskare som kommer i kontakt med Kina, är repressionen mot denna grupp allvarlig. Det har exempelvis hänt att forskare blivit hotade på kinesiska ambassadens hemsida och att föreläsningar på svenska universitet blivit störda av vad som förmodas vara kinesiska myndighetsrepresentanter. Kina straffar dessutom misshagliga forskare genom att begränsa deras tillgång till landet, exempelvis genom att neka dem inresevisum.

Mer sällsynt är allvarliga former av repression mot naturvetare, tekniker och matematiker som samarbetar med kinesiska kollegor, men även mot denna grupp förekommer mer subtil påverkan. Exempelvis är en stor del av dessa forskare oroliga över övervakning och självcensur, och studien pekar även på risker för politisk påverkan genom erbjudanden av fördelar – så kallad kooptering. På grund av ämnets känslighet är det också sannolikt att forskare med kinesisk bakgrund är mer utsatta än vad som framkom i studien. I takt med att Kinas betydelse som forskningsnation ökar kan dessa problem förvärras.

Å andra sidan visar vår studie på en stor frustration bland forskare, främst inom naturvetenskap, matematik och teknik, över vad de upplever som politisering av forskningssamarbeten med Kina. Nästan nio av tio forskare som sampublicerat med Kina i vår studie ansåg att samarbete med Kina är av betydelse i deras forskningsfält och att deras samarbeten med landet fungerat väl. En majoritet ansåg också att det fanns fördomar om samarbeten med Kina i Sverige. Detta bekräftar inte bara bilden av Kinas ökade betydelse utan visar även på komplexiteten i hanteringen av forskningssamarbeten och risken att dessa stigmatiseras. Det vore olyckligt om fungerande samarbeten avbryts eller inte påbörjas i onödan på grund av beröringsskräck.

Mot bakgrund av det som framkommit i vår studie finns anledning att fundera över hur Sverige bör förhålla sig till Kina inom forskning och högre utbildning. Diskussionen om risker med samarbeten med landet har hittills mest fokuserat på frågor som berör tekniköverföring, bland annat för att bevara svensk konkurrenskraft och undvika att forskningsresultat hamnar i händerna på den kinesiska militären. Dessa risker är viktiga att belysa, men tenderar att överskugga andra mer grundläggande utmaningar såsom att skydda forskningen mot Kinas auktoritära påverkan.

Vi anser att kunskapen om Kina och landets auktoritära system behöver stärkas på universiteten. Mer landspecifik kunskap kan hjälpa både med att göra bättre riskanalyser samt ge forskare bättre förståelse för de risker som samarbeten kan innebära.

Forskare som samarbetar med Kina bör till att börja med få grundläggande information om landets politiska system, inklusive metoder för auktoritär påverkan. Riktade forskningsmedel för att kartlägga Kinas forskningslandskap och utmaningar med samarbeten kan också stärka kompetensen på sikt. Ett sätt att överbrygga klyftan mellan forsknings- och säkerhetsperspektiv är att lärosäten inrättar nya administrativa roller med bredare kompetens och ansvar för både säkerhetsfrågor och internationaliseringsfrågor.

Sist men inte minst menar vi att lärosäten bör utveckla konkreta strategier och handlingsplaner för att hantera den auktoritära påverkan som forskare utsätts för. Lärosäten kan inrätta nya roller som ansvarar för att sprida information om akademisk frihet, kartlägga politiskt motiverade hot mot forskare och studenter samt stötta de som utsätts. Detta är extra viktigt i en tid av ökad politisk polarisering och demokratisk tillbakagång.