Klimatet beskrivs fortfarande ofta som en rent naturvetenskaplig fråga. Ännu finns det så klart områden där naturvetenskapliga forskare träter, men grundfrågan om människans påverkan på klimatet är ingen stridsfråga.

En stridsfråga är däremot vad vi ska göra med den naturvetenskapliga kunskapen. Därför är det av all vikt att rikta uppmärksamheten mot samhällsvetenskaperna, vilket är vad Erika Bjerström gör i sin bok Demokratin dör i hettan.

Med utgångspunkt i sin rapportering som SVT:s klimatkorrespondent 2019–2024 och aktuell forskning fördjupar hon sig i hur de senaste årens högerpopulistiska våg trycker tillbaka de framsteg som gjorts inom klimatpolitiken. Utöver hur auktoritära politiker försvagar viktiga delar av den liberala demokratin så visar Erika Bjerström också på hur fossilindustrins resursstarka tankesmedjor aktivt motarbetar en grön omställning.

Men hon ser också ett hot mot demokratin genom de exempel som enpartistater som Kina och Vietnam utgör, då de tävlar med väst om att ta täten i den gröna omställningen. Sammantaget hotar den här utvecklingen tilltron till demokratin. Därför söker Erika Bjerström upp forskare och andra experter på just klimat och demokrati. Vissa  undersöker hur väljarnas engagemang i klimatfrågan kan stärkas i demokratifördjupande projekt, som klimatråd, där ett representativt urval av befolkningen får arbeta fram och föreslå åtgärder. Andra aktörer, som Timbros vd P.M. Nilsson, påminner om konservatismens historiska miljöengagemang.

En röd tråd i boken är de hot och trakasserier som Erika Bjerström utsätts för i sin roll som klimatkorrespondent och som både andra journalister och forskare med klimatinriktning är måltavlor för. Där är det av största vikt att publicister och lärosäten står upp för sina medarbetare, vilket av Erika Bjerströms vittnesmål att döma inte alltid är fallet.