Konflikt på KI: Forskning om respiratorskador hotas

En strid har blossat upp på Karolinska institutet. På ena sidan står en senior forskare på väg mot ett eventuellt medicinskt genombrott för patienter som drabbas av komplikationer vid respiratorvård. På andra sidan står institutionsledningen. Forskaren menar att institutionen motar bort honom från fortsatt forskning. Institutionen pekar på underskott i projektet.

Det är snart 30 år sedan som läkaren Lars Larsson kallades till en patient som drabbats av total muskelförlamning efter att hon lagts i respirator på Sankt Görans sjukhus intensivvårdsavdelning. Fallet gjorde läkarna förbryllade.

Men genom att analysera vävnadsprover såg Lars Larsson att kvinnans muskelceller saknade motorproteinet myosin. Tillsammans med ett annat protein, aktin, gör myosin att muskelceller utvecklar kraft och rörelse då kemisk energi omvandlas till mekanisk energi. Lars Larsson och hans kollegor fann snabbt därefter tio patienter till med myosinbrist på Iva-avdelningarna runt om i Stockholm. Sina kunskaper om muskelcellens fysiologi hade han erövrat under forskningsstudier i Sverige, Italien och USA.

Nu är Lars Larsson 71 år, professor i fysiologi vid Karolinska institutet, specialist i kliniska neurofysiologi och överläkare på Karolinska universitetssjukhuset.

– I dag vet vi att muskelsjukdomen är vanlig på intensivvårdsavdelningar. Det blev tydligt inte minst i samband med pandemin, säger Lars Larsson när Forskning & Framsteg träffar honom i hans kontorsrum i de lokaler som tidigare var Astrid Lindgrens barnsjukhus i Solna.

I genomsnitt 30 procent av alla vuxna som läggs i respiratorer som stödjer andningen drabbas av muskelbesvären. Komplikationerna är också betydligt mer vanliga hos patienter som läggs i respiratorer som helt tar över andningen och när musklerna är immobiliserade under en längre tid, enligt Lars Larsson. Äldre drabbas också oftare än yngre patienter.

Även andningsmuskeln, diafragman, kan påverkas på snarlikt sätt, och då kallas tillståndet ventilatorindicerad diafragma-dysfunktion.

Muskelproblemen går att rehabilitera, men innebär samtidigt längre vårdtider för Iva-patienter, längre återhämtningsperioder, ibland sämre livskvalitet och växande sjukvårdskostnader.

– Det är därför viktigt träna patienten ur respiratorn så snart som möjligt, säger Lars Larsson.

Komplikationerna är även något som bekymrar anestesi- och intensivvårdsläkaren Nicola Cacciani, som ingår i Lars Larssons forskargrupp sedan 2009.

– Vi behöver minska respiratorpåverkan på patienterna och utveckla nya behandlingar för att förbättra Iva-patienternas livskvalitet och se till vårdplatserna räcker till nya patienter, säger han till Forskning & Framsteg.

Forskargruppen har genom åren utvecklat diagnostiska metoder och studerat bakomliggande mekanismer. I dag har de landat i hypotesen att respiratorvården orsakar inflammatoriska skador på lungorna, som i sin tur kan utlösa funktionsförsämringen i andningsmuskeln eller i ben- och armmuskler.

Tillsammans med Karl-Henrik Grinnemo och Oscar Simonson, thoraxkirurger på Akademiska sjukhuset i Uppsala och forskare vid Uppsala universitet, studerar Lars Larssons grupp vid Karolinska institutet också en ny behandling.

Forskarna har testat att behandla råttor med benmärgsderiverade vesiklar, som kan liknas vid nanosmå bubblor, som utsöndras från mänskliga benmärgsceller och antas ha en antiinflammatorisk effekt. Vesiklar spelar också en avgörande roll när våra celler kommunicerar med varandra.

Behandlingsförsök på människor, fas-1-studier är tänkta att ske på patienter på Akademiska sjukhusets centralintensiv i Uppsala i sommar.

– I våra djurförsök har vi sett att behandlingen minskar lungskadorna och förbättrar lungornas funktion och att muskelförtviningen minskar och ”kraftgenereringskapaciteten” i musklerna förbättras, säger Lars Larsson.

Men försöken på patienter riskerar nu att ställas in, då framtiden för forskargruppen på Karolinska är osäker. Forskningen kan behöva flytta utomlands eller läggas ned.

Gruppen har nämligen samlat på sig ett underskott på cirka 2,5 miljoner kronor. En forskare blev uppsagd i höstas – och en annan anställd kan nu komma att omplaceras eller sägas upp.

En direkt orsak till underskottet är enligt Lars Larsson att djurförsöken fördyrats med 2,4 miljoner kronor då många försöksdjur dött av oklar orsak.

Sedan årsskiftet har hans prefekt på institutionen för fysiologi och farmakologi, Sophie Erhardt, vidtagit flera åtgärder enligt honom. Han hävdar att han har uppmanats att säga upp sin tjänst, i annat fall skulle hon dra ärendet till rektor.

Hon ska också, enligt Lars Larsson, bett honom att dra tillbaka en anslagsansökan till Europeiska forskningsrådet, ERC, på 25 miljoner kronor, som delvis är tänkt att bekosta fas-1-försöken. Men Sophie Erhardt tillbakavisar uppgifterna och säger om ERC-ansökan att:

– Där har jag inte detaljerna. Har den ens gått vidare? Det här är ett pågående ärende, det finns inte beslut om någonting. Men jag har inte sagt att han ska dra tillbaka den, säger Sophie Erhardt.

Vad har du sagt till honom då?

– Hur han ska minska sina kostnader och hur vi ska rädda hans grupp utan att det blir ett stort hål i institutionens budget som alla får bära, säger hon.

Enligt Karolinska institutets riktlinjer kan seniora forskare arbeta till och med 74 år, givet att de har externa anslag. Lars Larsson fyller i år 72. Enligt en initierad källa ska hans ålder vara den viktigaste orsaken till de åtgärder som riktats mot honom på senare tid. Men Sophie Erhardt menar att inte heller detta stämmer.

– Jag vet att Lars säger att detta är ålderism och att jag motarbetar honom för att han fyllt 72 år, men jag vill å det bestämdaste hävda motsatsen, säger hon.

Under våren har forskargruppen hoppats att Lars ska få in nya anslag, bland annat från Vetenskapsrådet, som han haft pengar ifrån i många år. Sedan mitten av januari ska hans möjligheter att söka nya anslag ha stoppats av Sophie Erhardt. Men det tillbakavisas av prefekten som hänvisar till att det pågår ett personalärende.

– Det finns inget beslut fattat om att han inte får söka. Vi försöker ha en dialog med honom om hur vi kan komma till rätta med hans underskott, säger hon.

På eftermiddagen den 13 mars – två dagar efter Forskning & Framstegs intervju med Sophie Erhardt, och bara sex dagar innan ansökningstiden till Vetenskapsrådet löper ut – får Lars Larsson till slut besked av henne att han får lämna in en ansökan hos Vetenskapsrådet.

– Men även om han får medel löser det inte finansieringen av gruppens forskning. Framtiden för dem är fortfarande oklar, säger Sophie Erhardt till Forskning & Framsteg.

De första kliniska försöken att behandla patienter i Uppsala hänger på Lars Larssons möjligheter att forska.

– Ansökan till ERC och Lars och hans forskares kunskaper kring djurmodellen är avgörande för våra gemensamma försök, säger Karl-Henrik Grinnemo till Forskning & Framsteg.

Grinnemo är kritisk till hur hans forskarpartner bemötts.

– Jag har varit med om flera forskargrupper som hamnat i ekonomiska knipa och då brukar man hitta lösningar i samråd med andra på institutionen, säger han.

Karl-Henrik Grinnemo och hans kollega Oscar Simonson är två av visselblåsarna i Macchiarinifallet och har anmält Karolinska institutets behandling av dem till Europadomstolen. De menar att målet och Lars Larssons samarbete med dem kan spela en bidragande roll i Karolinska institutets ”attack mot Lars”.

Sophie Erhardt skakar på huvudet, när Forskning & Framsteg träffar henne.

– Nej, nej, det finns inga sådana kopplingar, säger hon.

Det är nu oklart vad som händer med den svenska intensivvårdsforskningen. Lars Larsson tänker inte ge upp sitt livsverk. Under början av året har han rest till USA för att undersöka möjligheterna att flytta forskningen dit. Brasilien och Italien är andra alternativ.

I mitten av mars fick han ett muntligt löfte om att få tre miljoner kronor av ett amerikanskt riskkapitalbolag i Texas, som vill stötta svensk intensivvårdsforskning.

Karolinska institutets rektor Annika Östman Wernerson har avböjt att kommentera personalärendet. 

Artikeln uppdaterades senast 21 mars 2024 kl. 9.15