Konsten att bygga optimala rum

Michail Magkos verkar överväldigad – lite star struck – av att befinna sig i en miljö på europeiska astronautcentret EAC i Köln, där han själv arbetar tillsammans med astronauter.

– Det är surrealistiskt och spännande! För inte så länge sedan var Christer Fuglesang min lärare på en kurs. Och nu jobbar jag brevid honom med samma projekt.

Själv är han doktorand på KTH, på en avdelning som sysslar med ergonomi, och hans egen bakgrund är inom arkitektur. Han är huvudansvarig forskare för projektet Orbital architecture som handlar om hur utformningen av olika utrymmen på den internationella rymdstationen ISS påverkar astronauters stressnivå och mentala prestationsförmåga.

Han blev intresserad av den här typen av frågor när han studerade arkitektur. Han upptäckte att diskussionerna om hur människor påverkas av olika typer av miljöer byggde på erfarenhet och instinkt, men att det knappt fanns några empiriska data.

– Jag började fråga mig hur vi faktiskt kan mäta effekterna, säger Michail Magkos.

Arkitekter borde kunna motivera att utrymmen fungerar bra för de syften de är tänkta till, resonerar han. Det är intressant både för personer som vistas och som arbetar i byggnaderna och för kunder som beställer ritningar på nya.

Han började utveckla sina tankar om arkitektonisk psykologi, och frågade sig vilket fält det är som skulle efterfråga den mest optimala byggnaden. Det var så han hamnade i rymdbranschen, där det ställs höga krav på prestation.

Den första testpersonen i rymden för hans projekt blir Marcus Wandt. Michail Magkos och hans kollegor vid KTH kommer att hålla koll på hans sömn och andra kroppsliga parametrar, och mäta stressnivån genom en sensor som registrerar hur hjärtrytmen förändras. Hur hjärnan sedan jobbar mäts genom att han får göra olika tester upprepade gånger på olika platser på rymdstationen. Under testerna har han sensorer på huvudet som mäter hjärnaktiviteten. Själva uppgifterna görs på en dator och ger i sig själva en mätning av prestationen.

– Vi har byggt en mjukvara som känns som ett spel, berättar Michail Magkos.

De datorspelsaktiga uppgifterna testar arbetsminnet, reaktionstiden, och hur Marcus Wandt klarar krävande uppgifter som kräver att han delar sin uppmärksamhet på olika informationskanaler.

I framtiden kommer förhoppningsvis flera astronauter att göra samma tester. Senare vill Michail Magkos göra liknande studier för andra extrema arbetsplatser, till exempel i Arktis och Antarktis eller på oljeplattformar. Han resonerar också om att det här sättet att tänka och undersöka olika rum framöver kan leda till mer vardagsnära tillämpningar, som att utforma det perfekta kontoret.

Just nu arbetar han hur som helst med rymdfart, och tycker att det är ett drömprojekt. Det blir också speciellt därför att det görs för ett högre syfte.

– Vi arbetar för att faktiskt med tiden få människor till andra planeter. Det är ett rent och oproblematiskt mål att arbeta mot, och alla är passionerade, säger Michail Magkos.

Själv är han alltså helt övertygad om att rymdfart är något entydigt gott. Samtidigt är Michail Magkos på det klara med att den här inställningen gör det lätt att arbeta för mycket. Men det är en helt annan aspekt av arbetsmiljö, som inte har med arkitekturen att göra.