”Kustområden kommer att påverkas mest”

Den nya delrapporten från FN:s klimatpanel, IPCC, är en tegelsten på 3675 sidor. Fokus ligger på klimatanpassning och klimatresilient utveckling. F&F ställer fem frågor till Lisa Schipper som är klimatforskare vid University of Oxford och en av de samordnande huvudförfattarna.

1. | Mellan 3,3 och 3,6 miljarder människor beskrivs som sårbara för klimatförändringen. Vilka samhällsgrupper och ekosystem är mest känsliga?

– Kustområden och öar kommer att påverkas mest. Korallrev är det ekosystem som är som mest känsligt. Sedan tidigare vet vi också att fattiga människor drabbas hårdare än rika. Därför är klimaträttvisa ett centralt begrepp. Kvinnor och urfolk fortsätter vara mest sårbara eftersom de sällan inkluderas i beslutsprocesser av olika slag.

2. | På vilket sätt rustas samhällen för klimatförändringar?

– I dag har 170 länder någon form av anpassningsplan, men det räcker tyvärr inte. I vår utvärdering har vi sett att det görs för lite och ibland helt fel saker. Det finns länder där man exempelvis har identifierat vattenbrist, men i stället för att ta reda på varför det råder vattenbrist och vilka grupper som drabbas hårdast försöker man plåstra över problemet med ett snabbt anpassningsprojekt. Det kan leda till en värre situation där de som inte har tillgång till vatten blir ännu mer marginaliserade.

3. | Du har arbetat med den här rapporten i tre år. Hur har det varit?

– Tidskrävande. Alla författare är frivilliga och oberoende, vi får inte betalt. Jag har tagit tusen dollar ur egen ficka för att kunna åka på ett möte och jag har jobbat väldigt många kvällar och helger. Min dotter är ganska sur på IPCC. Hon fyllde nio i lördags när vi gjorde klart det sista i rapporten så jag har hållit på med det här i en tredjedel av hennes liv. Min poäng är att det har varit jätteknepigt att få ihop det trots att jag har ett flexibelt jobb. I Asien och Afrika har forskare ofta så dåliga löner att de måste ha flera jobb. Det gör att IPCC:s forskargrupper främst består av forskare från utvecklade länder. Det har blivit lite bättre de senaste åren, men den här obalansen är fortfarande ett stort problem.

4. | Vad har varit svårast?

– När vi började fanns nästan ingen litteratur om klimatresilienta utvecklingsvägar. Kopplingen mellan klimatförändringar och utvecklingsfrågor är inget nytt, men begreppet som sådant är en IPCC-produkt. De senaste åren har mängden studier i stället exploderat. Vi har gått igenom tusentals forskningsstudier inom områden som statsvetenskap, biologi, ekonomi och filosofi.

5. | Vad behöver göras för att uppnå en klimatresilient och hållbar utveckling?

– Vi får inte rekommendera några specifika åtgärder i rapporten, men vi kan konstatera att tiden är knapp. Det finns massor att göra och vi måste börja nu. Ofta tänker folk på teknologi och infrastruktur när det kommer till klimatanpassning, men genusfrågor och andra rättviseaspekter är också viktiga. Samhällen har helt olika förutsättningar att hantera en temperaturökning på 1,5 grader jämfört med 2 grader. Även här i Sverige måste utsläppen minska.