Män överskattar hur snabbt de springer

Det här är en artikel från 2017.

Nationalekonomen Mitesh Kataria har jämfört sluttider i långdistanslopp med löparnas egna uppskattningar av sin sluttid inför tävlingen. I studien ingick 10 grupper som sprang Stockholm maraton, Stockholm halvmaraton, Göteborgsvarvet (halvmaraton) eller Lidingöloppet (30 km) år 2015 eller 2016.

De flesta löpare trodde att de skulle springa något snabbare än de egentligen gjorde, och mest optimistiska var männen. I genomsnitt missbedömde män sin sluttid med 2,59 minuter för halvmaraton, 6,49 minuter för Lidingöloppet och 4,15 minuter för maraton. För kvinnor var motsvarande siffror 1,81, 3,78 och 2,01 minuter.

Mitesh Kataria manar till försiktighet när det gäller att överföra resultaten till andra områden, men ser paralleller till arbetsmarknaden, där mäns optimistiska utsagor om sin förmåga kan leda till könsdiskriminering.

”Vill vi bedöma hur produktiv en person är, så är det bättre att låta hen ’walk the walk’ hellre än ’talk the talk’. Människor agerar inte i överensstämmelse med vad de säger och därför borde vi bedöma dem efter deras beteende. Att bedöma dem efter vad de säger kommer att gynna män framför kvinnor”, skriver Mitesh Kataria i studien.

Undersökningen använde data från en kommersiell kampanj där deltagare fick uppskatta sin sluttid inför loppen. De som hamnade närmast sin faktiska sluttid hade chans att vinna gratis tågresor. Studien How long do you think it will take? Field evidence on gender differences in time optimism har publicerats av Handelshögskolan vid Göteborgs universitet.

Fenomenet att människor ofta överskattar sin förmåga har studerats tidigare, och inom socialpsykologin talar man bland annat om the above average effect. I en studie från 1981 ansåg 93 procent av en grupp amerikanska och 69 procent av en grupp svenska bilförare att de hörde till de 50 procent bästa förarna. I en annan klassisk studie från 1977 ansåg 94 procent av lärarna vid University of Nebraska i USA att de var bättre än genomsnittet av lärarna på den egna institutionen.