Medicin mot bipolär sjukdom ökar risk för njurskada
Den som började använda litiumbaserade läkemedel mot bipolär sjukdom före 1980 löper åtta gånger större risk att drabbas av njursvikt, jämfört med övriga befolkningen.
Att litium kan öka risken för njursjukdom uppmärksammades redan på 1970-talet, efter att grundämnet på 1960-talet började användas mot bipolär sjukdom. Därför infördes striktare rutiner för förskrivningen i Sverige i början av 1980-talet.
För att undersöka om den försiktigare litiumanvändningen har minskat förekomsten av livshotande njursvikt, som kräver dialys eller njurtransplantation, har psykiatern Harald Aiff och hans kolleger vid Sahlgrenska akademin i Göteborg jämfört patientregister för njursvikt med läkemedelsregister. De patienter som ingår i studien ska ha använt litium i minst tio år.
Resultatet visar att risken att drabbas av livshotande njursvikt var 7,8 gånger högre för den som gick på litiumbehandling – om patienten inledde sin behandling före 1980. I patientgruppen som börjat ta litium efter att de nya rutinerna infördes fann forskarna inte ett enda fall av njursvikt. Däremot hade var tredje av dessa patienter en måttlig till svår försämring av sin njurfunktion.
– En tredjedel är en ganska hög siffra. Vi vet alltså fortfarande inte om de kanske kan utveckla njursvikt, trots att de går på det vi kallar modern litiumbehandling. Det ska vi undersöka i nästa studie, säger Harald Aiff som presenterat resultaten i sin doktorsavhandling som lades fram den 22 maj.
Harald Aiff poängterar att det här inte ska tolkas som att patienter ska avsluta sin litiumbehandling, eftersom det lidande som bipolär sjukdom orsakar överskuggar risken för njursvikt. Däremot förordar han att vården regelbundet bör kontrollera deras njurfunktion.
Litium är den verksamma substansen ibland andra Lithionit och Litarex, som räknas till de främsta läkemedlen ör patienter med bipolär sjukdom.
Grundämnet litium (Li) upptäcktes av Johan August Arfwedson år 1817 på Utö i Stockholms skärgård.
