Minskad risk för barnet om förlossningen sätts igång tidigare
Om en förlossning inte kommer igång av sig själv efter den 42 graviditetsveckan är det i Sverige rutin att starta förlossningen på medicinsk väg. Nu visar en studie att det tycks vara säkrare för barnets överlevnad att sätta igång förlossning redan vid 41 fullgångna graviditetsveckor. Den aktuella studien kan leda till ändrade rutiner vid förlossningsvård.
I Sverige är risken generellt mycket låg för att ett barn dör i samband med förlossning eller som nyfödd, så kallad perinatal död. Men man vet att det sker en viss riskökning, från en alltså låg nivå, ju längre en graviditet pågår efter vecka 40.
Syftet med den aktuella studien, publicerad i tidskriften BMJ, var att undersöka dessa risker och jämföra utfall av igångsättning, även kallad induktion, efter 41 respektive 42 fullgångna veckor. Det har tidigare funnits oklarheter om vad som bäst skyddar kvinna och barn.
I studien ingick 2 760 kvinnor, inskrivna vid 14 förlossningssjukhus i Sverige under åren 2016–2018. Ingen av kvinnorna hade någon bakomliggande sjukdom, samtliga väntade ett barn, och alla hade uppnått 41 fullgångna veckor när de inkluderades i studien.
Kvinnorna lottades till två grupper
Hälften av kvinnorna i studien lottades till induktion vid 41 fullgångna veckor. 86 procent av dem genomgick induktion, hos övriga kom förlossningen igång av sig själv.
I den andra gruppen bokades kvinnorna till igångsättning efter 42 fullgångna veckor, vilket är rutin på de flesta förlossningsenheter i Sverige vid graviditet utan komplikationer. I praktiken blev det till slut 33 procent av dessa kvinnorna som behövde sättas igång, för de övriga startade förlossningen av sig själv.
Skillnad i antal dödsfall
Kvinnornas hälsotillstånd efter förlossning skiljde sig inte åt mellan grupperna och andelen kejsarsnitt och instrumentella förlossningar, med sugklocka eller tång, var också ungefär desamma. Enligt den måttstock som kombinerar perinatal sjuklighet och död fanns det drygt 30 drabbade barn i varje grupp. Däremot konstateras en signifikant skillnad beträffande dödsfallen.
I gruppen som sattes igång efter 41 fullgångna veckor fanns inga dödsfall. I den andra gruppen, där spontant värkarbete inväntades och induktion gjordes vid 42 veckor, registrerades sex fall av perinatal död. Fem av barnen var dödfödda, ett dog strax efter förlossning.
Dödsfallen ledde till att studien avbröts i förtid, och den kom därmed att omfatta 2 760 kvinnor istället för planerade 10 000. Landets förlossningskliniker informerades om utfallet, och efter extern granskning av materialet publiceras nu studien, som letts från Sahlgrenska akademin vid Göteborg universitet och Sahlgrenska Universitetssjukhuset.
Inga medicinska nackdelar
– Studien visar att det är en skillnad i antalet dödsfall mellan induktion i vecka 41 och 42. Samtidigt bör man vara lite försiktig när man tolkar resultaten eftersom vi var tvungna att avbryta studien i förtid. Utfallet hade möjligen sett något annorlunda ut i en större studie, men mönstret hade troligen blivit det samma, säger Ulla-Britt Wennerholm i ett pressmeddelande från Göteborgs universitet. Hon är överläkare och docent i obstetrik och gynekologi vid Sahlgrenska akademien och en av de som gjort studien.
– Om man lägger ihop alla data, från vår och tidigare studier, kan man konstatera att dödligheten minskar om man inducerar vid vecka 41 jämfört med att avvakta och sätta igång förlossningen vid 42 veckor. Det pågår nu en sammanställning av kunskapsläget och det är inte orimligt att tänka sig att kvinnor kommer att erbjudas induktion vid 41 veckor, men det blir upp till de verksamhetsansvariga att avgöra, säger Henrik Hagberg i samma pressmeddelande. Han är överläkare och professor i obstetrik och gynekologi vid Göteborgs universitet.
– Vad vi också har visat i den här studien är att det inte verkar vara några medicinska nackdelar med induktion vid 41 veckor istället för vid 42. Många förutspådde att det skulle öka risken för kejsarsnitt och instrumentella förlossningar, men inget av det ökade, konstaterar Henrik Hagberg.