Peter Higgs var lika svårfångad som partikeln som bär hans namn

Peter Higgs tyckte inte om att vara i rampljuset. När det var dags för offentliggörandet av Nobelpriset i fysik 2013 lär han ha satt sig på en pub utan telefon, för att slippa en del av allt ståhej. Att han skulle vara med bland pristagarna var väntat, eftersom den partikel som uppkallats efter honom upptäcktes i experiment vid det europeiska partikelfysiklaboratoriet Cern året innan.

Bakgrunden var ett teoretiskt genombrott som gjordes redan 1964. Då publicerades några artiklar av Robert Brout, François Englert och Peter Higgs som diskuterade en mekanism som kan förklara hur partiklar får sin massa. Ytterligare en grupp av tre teoretiker, Gerald Guralnik, Carl Hagen och Tom Kibble, bidrog till att arbeta ut teorin samma år.

Peter Higgs pekade ut att fältet som är involverat i mekanismen också ger upphov till en partikel, den som blivit känd som Higgsbosonen. Den här partikeln var under lång tid den sista saknade delen av partikelfysikens standardmodell. Efter att den upptäcktes 2012 fick Peter Higgs mycket uppmärksamhet, just för att hans namn förknippats med partikeln. De övriga teoretikerna hamnade i skuggan, på gott och ont.

När senare Peter Higgs och François Englert belönades med Nobelpriset uppstod en stor diskussion om vilka som belönas och inte. Många hundra människor samarbetade kring experimentet där Higgspartikeln till slut upptäcktes, men Peter Higgs fick i stort sett ensam bli en galjonsfigur för upptäckten. Inte ens François Englert som delade samma Nobelpris fick tillnärmelsevis så mycket uppmärksamhet. Vetenskapens framsteg är ofta komplicerade och hänger alltid på många personers insatser, men det är lättare att berätta en historia om en enskild människa.

Samtidigt råder ingen tvekan om att Peter Higgs bidrog på viktiga sätt till partikelfysiken, och hans namn på en viktig partikel står kvar som ett monument över hans verk.