Pourmokthari skeptisk till Afrikas biljonkrav inför FN:s klimatmöte

För första gången på 15 år samlas världens länder för att sätta ett nytt globalt klimatfinansieringsmål. Det ska ersätta målet från 2009, då de rika länderna kom överens om att stötta fattigare länder med 100 miljarder dollar per år. Summan behöver öka från ”billions to trillions”, det vill säga från miljarder till biljoner, enligt FN:s permanenta kommitté för klimatfinansiering.

”Ett kvantsprång för klimatfinansieringen är både essentiellt och fullt uppnåeligt”, sade FN:s verkställande sekreterare för klimatförändring Simon Stiell tidigare i ett tal om COP29.

Han pekade på att finansministrar, investerare och utvecklingsbanker hanterar biljoner dollar varje dag, och att det är dags att ”flytta dessa pengar från gamla tiders energi och infrastruktur, mot en renare och mer hållbar framtid”.

Den afrikanska förhandlingsgruppen har lagt fram ett förslag på 1 300 miljarder dollar per år, men Sverige och EU tycker inte att det är en ”realistisk nivå”. Det sade miljöminister Romina Pourmokthari under en pressträff inför COP29. Hon specificerade inte vad hon anser skulle vara en mer realistisk summa.

Den fråga som riskerar att bli allra mest svårlöst enligt miljöministern är vilka länder som ska vara med och bidra till de globala klimatfonderna. Exempelvis räknas Kina och Saudiarabien här fortfarande som utvecklingsländer, trots att deras ekonomier har vuxit starkt sedan klimatkonventionen undertecknades 1992. Sverige och EU kommer att driva linjen att detta måste omförhandlas.

Det är nog ingen lätt strid att vinna, men kanske kan man få till en kompromiss där de här länderna kan ge klimatbidrag på egen hand, tror Åsa Persson som är ordförande för Klimatpolitiska rådet och forskningschef på Stockholm Environment Institute SEI.

En viktig fråga enligt henne är att tillräcklig finansiering inte bara krävs för utsläppsminskning utan även för klimatanpassning.

– Det är ofta mer intressant att investera i utsläppsminskning, exempelvis vindkraftverk, där du kan få kolkrediter och samtidigt göra vinst på verksamheten.

Detsamma gäller inte åtgärder för klimatanpassning, som har betraktats som mer ”lokalt omplåstrande”, men det har stora effekter på den globala välfärden, enligt Åsa Persson.

– Om vi kan skapa motståndskraftiga lokalsamhällen får vi en stabilare värld, med mindre konflikter och flyktingströmmar.

För att öka möjligheten att nå upp till summorna som behövs i de globala klimatfonderna nämner hon att mer privat kapital borde komma in. Det kan handla om hållbara lån från investeringsbanker men också om exempelvis en global flygskatt.

– Flygskattsidén har funnits med länge men många länder är emot global beskattningsrätt. Många oroar sig också att det skulle minska flygandet och därmed hota global tillväxt.

En lättare fråga att komma framåt i tror hon är utsläppsminskningar av metan och andra kortlivade växthusgaser, som väntas hamna mer i fokus under årets toppmöte.

– Det har blivit alltmer tydligt att ganska snabba, stora och billiga utsläppsminskningar går att göra här, framför allt genom att fånga upp metan som läcker ut i produktionen av olja och gas.

Enligt Åsa Persson har det funnits ett ”koldioxid-tunnelseende”, men flera stora institutioner som Världsbanken har börjat lyfta metanet tydligare. Om Kina och USA kunde göra en överenskommelse på det här området skulle det göra stor skillnad. Men efter valet av Donald Trump som president i USA minskar chanserna till den sortens uppgörelser, tror Åsa Persson.

– Jag tror att hans valvinst och den obefintliga klimatpolitik han kommunicerat kommer att påverka stämningen och bidra till osäkerhet och frustration. Men samtidigt är det Bidenadministrationen som förhandlar vid detta COP och jag tror att övriga länder kommer hålla fast i planer och processer, säger hon.

En annan stor och lågt hängande frukt är skogen, enligt Markku Rummukainen som är klimatforskare vid Lunds universitet och tidigare var Sveriges representant i FN:s klimatpanel IPCC.

Globalt står avskogning för omkring 10 procent av de globala utsläppen av koldioxid, och drivkraften är till stor del konsumtion i rikare länder, enligt Markku Rummukainen.

– Här handlar det om livsstilsförändringar, som att köpa mindre importerat kött och andra produkter som kan till avskogning. Att minska avskogningen skulle vara ett kostnadseffektivt sätt att minska utsläppen.

En starkare global klimatfinansiering skulle också vara ett sätt att komma åt avskogningen, tror han.

Inom Sveriges gränser pågår ingen avskogning, men däremot ett intensivt skogsbruk. Att minska avverkningen eller låta träden bli lite äldre, och förädla mer av träråvaran till traditionellt fossilbaserade produkter som kemikalier, textilier, kompositmaterial, samtidigt som man ökar andelen långlivade produkter skulle kunna göra stor skillnad för vår klimatpåverkan, enligt Markku Rummukainen som också är författare till en aktuell sammanfattning av forskning om skogens klimatpåverkan.

– För att ha någon chans att klara klimatmålen behöver vi även negativa utsläpp. Många tänker nog på tekniska lösningar, som infångning och lagring av koldioxid, men utvecklingen går väldigt långsamt och är inget att räkna med ännu. Det vi har som redan fungerar är att skapa större kolsänkor genom att återbeskoga, beskoga, bevara skog och att bedriva ett skonsammare skogsbruk.

Med de lösningarna finns också goda möjligheter att förena klimatmålen med målen för biologisk mångfald som nyligen avhandlades på FN-toppmötet COP 16 i Colombia, enligt Markku Rummukainen. Det är dock inte åt det hållet som den svenska regeringen styr just nu, menar han.

Vid pressträffen inför COP 29 sade miljöminister Romina Pourmokthari att Sverige är en förebild eftersom vi är ”ett land som lyssnar på forskningen och låter den bli vägledande för våra klimatåtgärder”. Detta skriver Markku Rummukainen inte under på just nu. 

– Exempelvis direktiven till skogsutredningen som lanserades i år pekar åt ett helt annat håll än kolsänkor, och målar upp en bild av fortsatt hårt eller till och med hårdare skogsbruk.

Inte heller Åsa Persson tycker att forskningen är vägledande för Sveriges klimatåtgärder. Hon är ordförande för Klimatpolitiska rådet, vars senaste utvärdering pekade på att regeringens klimatpolitik leder mot ökade utsläpp.