Psykiatri som hot och straff

Anhöriga köper en diagnos för att misskreditera en äldre släkting. Psykiatriker som förklarar politiska motståndare personlighetsstörda och oppositionella som döms till psykiatrisk tvångsvård.  Det är exempel ur en rapport till EU-parlamentet författad av professorn och rysslandskännaren Robert van Voren. Han beskriver hur den ryska psykiatrin åter har blivit korrumperad.

 Under Sovjettiden kunde regimkritiker dömas till tvångsvård under tortyrliknande former på psykiatriska kliniker. När Sovjetunionen upplöstes följde flera psykiatrireformer för att skydda psykiskt sjuka och som fastslog att psykiatrin bara ska användas i medicinska syften. Att psykiatrin åter har börjat missbrukas i politiska syften har också Amnesty International uppmärksammat.

 I oktober förra året dömdes Michail Kosenko till psykiatrisk tvångsvård på obestämd tid för att ha deltagit i en demonstration på Bolotnajatorget i Moskva. Enligt domen anses han vara en fara för sig själv och andra, och han påstås ha varit våldsam mot polisen. Enligt Amnesty International finns det bevis för att han inte har gjort sig skyldig till anklagelserna. Kosenko har tidigare varit psykiskt sjuk, men har aldrig behövt tvångsvårdas. Amnesty International anser att han är en samvetsfånge.

Robert van Voren beskriver i sin rapport andra sätt att missbruka psykiatrin. Obekväma medborgare vet att de kan skickas på 30 dagars psykiatrisk utvärdering. Det råkade exempelvis människorättsaktivisten Maksim Jefimov ut för 2011 efter att ha skrivit kritiskt om den rysk-ortodoxa kyrkan på sin blogg. Fackföreningsledaren Ljudmila Popkova dömdes i mars 2013 till utvärdering på Moskvas psykiatriska sjukhus efter att ha påtalat korruption i Kreml. Visserligen fick vare sig Jefimov eller Popkova någon diagnos och de slapp tvångsvård, men 30 dagars psykiatrisk utvärdering anser Robert van Voren är ett övergrepp i sig.

De mest kända som har fått genomgå psykiatrisk utvärdering är de tre Pussy Riot medlemmarna som dömdes till två års fängelse för huliganism motiverat av religiöst hat efter att ha uppfört en punkbön i Frälsarkatedralen i Moskva. Alla tre diagnosticerades med personlighetsstörningar: Nadezjda Tolokonnikova ansågs ha en tendens att uttrycka sina åsikter kategoriskt. Jekaterina Samutsevitj för att vara obstinat och Maria Aljochina för att ha en överskattad självsyn.

–      Stigmatiseringen av psykiskt sjuka är stor i hela världen, men särskild stor i Ryssland. Att använda sig av psykiatri som straff är ett effektivt sätt att få folk att hålla sig i skinnet, säger Jerker Hanson som är psykiater och har organiserat utbildningar och skapat nätverk för unga psykiater i östeuropa

Att den gamla Sovjetpsykiatrin börjar vinna mark igen har flera orsaker.

–      Ryssland har inte gjort upp med Sovjetunionens missbruk av psykiatri. Man borde prata mycket mer om det än vad man gör.

På 1960-talet började den sovjetiska regimen använda psykiatri systematiskt för att förfölja och förtrycka oppositionella. Många av dem diagnosticerades med ”smygande schizofreni”. Karaktäristiskt var att ”patienten” kunde fungera normalt i vardagen men att den påstådda psykiatriska sjukdomen kommer smygande genom att denne började överskatta sin egen betydelse, och få grandiosa idéer om att reformera samhället. Diagnosen används inte idag, men diagnosen känns igen i exempelvis de personlighetsstörningar som medlemmarna i Pussy Riot påstås lida av.

Van Voren skriver i sin rapport att psykiatriska kompetensen i Ryssland fortfarande är generellt låg, att den fortfarande styrs av samma ledargestalter som på Sovjettiden. Ett annat hinder är att väldigt få kan läsa och ta till sig ny internationell forskning på området eftersom många inte kan andra språk än ryska. De ryska psykiatrikerna anser sig också bli utnyttjade av domstolarna. Medicintidskriften The Lancet intervjuade i början av året flera ryska psykiatriker som är oroliga för situationen i Ryssland.

–      Det är svårt för en psykiatriker att skydda sina patienters intressen om de är involverade i kritik mot de statliga institutionerna. Psykiatrikerna riskerar att förlora sin licens eller karriär om de hävdar sitt professionella oberoende, säger professor Evgeny Snedkov som är ordförande i etik-kommittén i Ryska psykiatrisamfundet till Lancet.